Innan jag parkerar på de parkeringsplatser det vimlar av i Stockholm som är dedikerade till att endast användas av diplomater, så tar jag ett varv och letar efter en parkering där man får stå. När jag har gott om tid kan jag köra runt en stund för att leta parkering. Jag brukar då ägna mig åt att räkna parkeringsvakter för att i mitt eget huvud jämföra hur många jag sett innan jag hittar en ledig parkeringsplats, för att sedan räkna ut hur många parkeringsvakter det går per ledig parkeringsplats. 

En regel att gå efter – om du bor i Stockholm – är att om du hittar en ledig parkeringsplats så får du inte stå där. Därav har jag likt de flesta ägnat mycket tid åt mer eller mindre meningslöst parkeringssökande. Det har gett vid handen att jag har haft tid att utveckla mitt räkneexperiment. 

Mitt senaste är att räkna på hur många poliser och/eller ordningsvakter jag ser under ett varv i Stockholms innerstad kontra parkeringsvakter. Det brukar landa på typ 20–0 fördel parkeringsvakter. Lite märkligt kan man tycka, då det största problemet vanligt folk upplever i våra större städer inte är att de får för lite parkeringsböter, utan att det är otryggt. Tänk om vi skulle ändra på detta? 

Lek med tanken att vi vidareutbildar samtliga parkeringsvakter till att bli trivselvakter? En vanlig ordningsvaktsutbildning är på 160 timmar, det vill säga cirka fyra veckor. Ponera att alla parkeringsvakter får en utbildning på cirka 80 timmar och då blir trivselvakter med ansvar även för parkering. Deras huvudsakliga existens går ut på att få en tryggare stad. Att finnas närvarande och fungera som vardagens synliga ordningsskapare.

De som finns där som extra ögon och extra trygghet. Som faktiskt kan gå fram och säga: ”Vänligen, kasta inte skräp på marken.” Som kan reagera tidigt, innan smågrejer blir stök på riktigt. Som kan ta en sväng på biblioteket och säga ”schhh” när någon inte begriper att man ska vara tyst. Som säger ifrån när någon tränger sig i tunnelbanan eller ignorerar normer i den offentliga miljön.

En extra vuxen ordningsman i den offentliga miljön som skapar trygghet men också kan säga ifrån mot antisociala dominansbeteenden som tjänsteman. Förslagsvis utrustade med tårgas om något akut skulle hända. Som kan ge första hjälpen i väntan på ambulans och snabbt larma polis och räddningstjänst när det är påkallat. 

”Lek med tanken att vi vidareutbildar samtliga parkeringsvakter till att bli trivselvakter?”

När det kommer till att skapa ordning och trygghet så börjar det inte med blåljus, det börjar med närvaro, något som parkeringsvakterna verkligen har, det vet vi som någon gång tänkt, ”Här kan jag nog stå i 20 minuter, klockan är ju ändå 02.30 på natten och inte en käft ute.” Och insett när du kommit tillbaka till bilen, att jo då, någon käft var ute för nu har jag fått en p-bot. Det är alltså inte uniformer vi saknar utan direktiven vad de med parkeringsvaktsuniform ska ha för ansvar. 

I New Yorks tunnelbana, i Londons city och många andra städer utanför Sverige har man länge förstått att synliga, vardagliga auktoriteter skapar trygghet och förebygger att reella brott inträffar. Vi har personalen, de går ofta i klungor upp till tio personer, de finns på varenda gata och är sinnessjukt effektiva, i alla fall i att dela ut gula lappar. Det gör dem dock inte superpoppis överallt. Men om de blir något mer? 

Om vi vet att de också är där för vår trygghet, att deras fokus är en bättre och tryggare stad där de även har ansvaret att se till att ingen parkerar trafikfarligt, skulle inte statusen ändras då? Skulle man inte ha mer överseende när man får lappen? När de inte längre är en lapplisa utan en trivselvakt som ser till att din stad blir tryggare och bättre. Och när de har ett större ansvar, ett existensberättigande som inte går ut på att mäta om din bil står 22 cm för nära ett övergångsställe, så kanske de också blir mer bekväma i sin yrkesroll.

En yrkesroll där man kanske kan ha överseende när hemtjänsten parkerat lite fel, när hantverkaren råkat stå lite för länge. Där de kan dela ut en lapp där det står: ”Tack för att du jobbar och gör rätt för dig, men tänk på att parkera bättre nästa gång.” Ett överseende trivselvakterna kan ha med mindre parkeringsförseelser, för att de faktiskt har sitt fokus på viktigare saker.

Jag kanske i detta inte får färre parkeringsböter, men jag skulle vinka gladare till dem som ger mig dem när jag ser dem. De före detta lapplisorna, som nu fått ett jobb att vara stolta över och som medborgarna kan vara glada över.