Bland annat gällande dörrhandtagen i nya Volvo EX60. Säkerhet är, som vi vet, alfa och omega för Volvo och de snart uttjatade dörrhandtagen med sin udda form har omskrivits på flera håll. Men denna läsare hade faktiskt ännu en vinkel på det hela. Som blind sitter man ju inte bakom ratten (ännu). Men det utesluter inte att funktioner, knappar och användarupplevelsen också är viktiga aspekter.
En så enkel funktion som stolsvärmen: om knappen sitter gömd i infotainmentsystemet – flera lager och undermenyer bort – blir det svårt att hitta för den som inte ser. Tillräckligt svårt är det för den som ser.
En annan aspekt berör eventuella nödsituationer. I en paniksituation ska det vara självklart att hitta dörrhandtaget för att kunna ta sig ut. Läsaren berättar att knapparna i Tesla lätt förväxlas – läsaren råkade öppna dörren när han egentligen ville hissa fönstret. Exakt vilken modell framgår inte, men vi kan ta reda på det om du önskar veta.
Detta understryker att det finns mer att jobba på – och ännu ett argument till att fysiska knappar (i alla fall till de basala och frekvent använda funktionerna) gott ska finnas. Kanske finns det även sätt att förtydliga vissa reglage som gör dem än mer pedagogiska att använda? Att tillgodose alla går ju självfallet inte, men att utveckla användarvänligheten kan man alltid.
Genom tiderna har det funnits diverse konstruktionsmissar. En jag tänker på direkt, som du förmodligen känner till, är bränsletanken i Ford Pinto från 1970-talet. Den var benägen att spricka med brandrisk som följd. Antagligen är det också därför som Pinto ofta förknippas med en viss komik varje gång modellen omnämns i olika sammanhang. Som bilmodell är den annars rätt snygg, men inte lika vacker som den samtida Ford Maverick (när den ännu var en coupé och inte en pickup). En fattigmans Aston Martin DBS, rent av?
”Detta understryker att det finns mer att jobba på – och ännu ett argument till att fysiska knappar (i alla fall till de basala och frekvent använda funktionerna) gott ska finnas”
På tal om konstruktionsfel har jag personligen genomlevt en beskärd del. Jag syftar inte på mitt intellekt. Denna gång.
För ett antal år sedan köpte jag en VW Golf Mk2 (ingen GTI), utan en helt vanlig, fyrdörrarsversion i kulören Royal Blue Metallic. Den såg svart ut när det började skymma. Jag hade letat länge och hade även en Blocket-bevakning på för att inte missa någon chans.
Jag hade äntligen hittat min drömbil och tanken var att bygga en Limited-hyllningsbil. Mitt tålamod höll i ungefär ett år. Motorn som satt under huven var en PN-motor. I min (och många andras) mening är det här en av de sämre motorerna som Golf Mk2:an fick. Jag borde ha läst på mer innan. Men mina krav var så specifika att jag antagligen inte tänkte helt klart.
Jag hade så mycket problem med den att jag funderade på vad jag hade gjort i livet för att straffas så hårt. Det som kändes värst var att RP-motorn, som satt i en tidigare Mk2:a jag hade, var en av de mer skottsäkra motorerna genom tiderna. Jag hade gått från dröm till mardröm på nolltid. Sedan tänker jag att det kanske fanns en mening med den upplevelsen. Jag hade definitivt inte kunnat dela med mig av storyn här. Andemeningen? Bygg inga hyllningsbilar.
Ibland finns det så mycket att avhandla att det är svårt att veta var man ska börja. Men det absolut bästa är att läsa era mail med tankar, synpunkter och allmänna reflektioner. Fortsätt skicka in – vi läser allt, även om vi inte hinner svara på allt.
Trevlig läsning!
Från ledarsidan i auto motor & sport nummer 5/2026
