Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag har haft min Audi Q8 i drygt ett år. Det är längre än vad jag har haft någon annan bil tror jag, bortsett från min Nissan GT-R som överlevde ytterligare en tid.
Vet inte riktigt varför det har blivit så. Eller jo, det vet jag visst. Förutom att jag faktiskt gillar bilen jagar jag ju alltid dealar och specialare, eftersom jag ser mig själv som mittpunkten i Bilsverige kan jag ju inte gå och köpa en bil som en normal människa, jag ska ju helst få en gratis, eller åtminstone få en sådan rökardeal att handlaren gråter en skvätt när jag lämnar hallen.
Jag tror alltid att jag gör bra köp men hittills har jag aldrig tjänat pengar på någon bil så jag vet inte. Jag är nog rätt lättlurad helt enkelt. Men nu under coronatider har inte ens handlarna orkat låtsas att de ska ge mig en bra deal. Bilbristen är total och köper inte jag den kommer det någon efter tre minuter och tar den för fullpris, så möjligheten att göra en vettig affär har minskat drastiskt.
Att ha en bil längre tid innebär ju också att man måste serva den och laga den, har jag fått erfara nu. Jag brukar hinna sälja mina innan något sådant måste ske, men inte denna gång.
Bromsarna fram började låta skumt för ett tag sedan och efter en snabb ockulär besiktning insåg jag att beläggen var slut, så jag bokade en tid på verkstaden. Helt normalt för normala men för mig händer det en gång var tionde år. Därför har jag inte riktigt hängt med i prisutvecklingen, visade det sig.
Jag tänkte att ett par nya belägg kan väl kosta 2 000–3 000 kronor inklusive arbete, tjugo minuters jobb och ett par metallplattor liksom.
Men nej, 8 000 kronor skulle Audi ha för eländet! Det känns som att då borde man få bilen fullservad och nytvättad också! Är det så här dyrt att ha bil?! Nu börjar jag förstå vad ni normala pratar om med driftkostnader och allt sådant. Jag tänker att räntan på lånet och det nya avgassystemet är det enda som kostar något, resten är bara blaj, men så var det inte.
Tvi vale för att köpa en stor begagnad bil när det börjar dyka upp sådana här saker, bara nya däck till en suv kan ju kosta mer än hela bilen om man har otur. Men beläggen behövde bytas så det var bara att betala. Tyvärr var det inte riktigt klart där, de ville dessutom byta bromsskivor fram då det var rost på dem och en liten kant som inte ska vara där. Det skulle kosta lite mer än beläggen …
Då satte jag dock ner foten. Byta skivor på en bil som gått 4 000 mil är inte rimligt. Så jag bestämde mig för att laga dem som man gjorde förr, nämligen genom att åka ut på motorvägen och gasa så mycket man törs och sedan pallnita några gånger. Ingen rost och ingen liten kant överlever det. Sagt och gjort.
Bilen står nu på uppfarten med nya belägg och rostfria bromsskivor. Jag städade även interiören då jag var tvungen att tömma den på tomburkar så de inte skulle flyga fram i rutan när jag tvärnitade. Så det blev en win win av det kan man säga.
Nu ska jag gå ut på Blocket och börja titta efter en ny bil. Min första fråga till säljaren kommer att vara när bromsarna byttes senast. Man lär sig. Jag känner mig som en av er nu. Och det känns för jäkligt.
