Nissans crossover Qashqai är en säljsuccé sedan premiären 2007, och med ansiktslyftningen nyligen förbättrades både utseendet, komforten och köregenskaperna. Vi har provkört med bensin- och dieselmotor.

Nissan Qashqai har fått ett lyft både utvändigt och under skalet. Bättre styrning och lägre ljudnivå märks mest. Men motorerna skulle också behöva moderniseras.

Greppet av Nissan att ersätta den tämligen anonyma C-segmentmodellen Almera med en crossover, visade sig vara smart. Den högbyggda Qashqai har hittills sålts i över 500.000 exemplar och försäljningen ökar på de flesta marknader.

Egentligen var det inget nytt Qashqai bjöd på när den kom 2007; det var en femsitsig kombi med fällbart baksäte och enda skillnaden mot övriga i den klassen var att den hade lite högre markfrigång och fanns med fyrhjulsdrift som tillval. Balksätet var delat 60/40 men det var inte skjutbart och ryggstödsvinkeln kunde inte justeras. Ändå blev modellen snabbt en framgång, med säljsiffror som överträffade förväntningarna.

Det är inte lätt att se skillnad på vanliga Qashqai och sjusitsaren +2 på den här bilden. Den avslöjas av lite större axelavstånd (276 mot 263 cm), på bredare dörrar samt det lite längre tredje sidofönstret.

Ett drygt år efter premiären kom Qashqai +2, som korrigerade dessa svagheter, samtidigt som den blev sjusitsig i och med två extra säten som kan fällas upp ur bagagerumsgolvet. Benutrymmet i tredje raden duger för barn, men knappast för fullvuxna.

En del av förklaringen till framgången måste ligga i marknadsföringen. Nissan satsade på en massiv kampanj i Europa, med originella tv-filmer som framställde Qashqai som en riktig tuffing, i första hand i storstadsmiljö. Den kallades "urban proof", medan övriga suvar mer fokuserade på landsvägs- och terrängegenskaper.

I Sverige har Qashqai till och med maj i år ökat sin försäljning med hela 151 procent och kanske kan det förklaras med den ansiktslyftning som lanserades under första kvartalet. Bilen ser lite tuffare ut, har fått uppfräschad interiör och bättre ljudkomfort. Och tv-reklamen har blivit ännu fräckare.

En mycket redig förarplats, där det mesta är självinstruerande. Lite trist med mycket grått, men dekordetaljer i aluminium lättar upp.

Qashqai i femsitsversion är med sina 433 cm något längre än VW Golf och övriga halvkombi i den klassen. Men framför allt är den högre – 160 cm mot Golfens 148 cm. Det gör den lättare att stiga i och ur, även om man får lära sig att lyfta fötterna lite extra på grund av den väl tilltagna markfrigången. Just bygget på höjden tycks vara det som lockar med den här kategorin bilar: man sitter högre och har bättre utblick över trafiken. Kompakta suvar är den biltyp som ökar sin andel snabbast i Europa just nu.

I Qashqai sitter föraren hela 14 cm högre än i en Golf, mätt i den referenspunkt (höftpunkten) som definieras i auto motor & sports tester som sitthöjden i förarstolen. Höftpunktens höjd kan anges relativt bilens golv eller ner till marknivå. I fallet Qashqai sitter föraren noga räknat 145 millimeter högre över marken än i en Golf.

I sjusitsversionen Qashqai +2 är andra sätesraden delad 80/20/80, stolarna kan skjutas 24 cm i längsled och ryggstöden är lutbara.

Höjden betyder bra sikt framåt och åt sidorna, samtidigt som den snett bakåt är begränsad av den mot C-stolpen uppdragna midjelinjen. Men lär man sig använda de ordentliga ytterspeglarna, upplevs Qashqai som ganska smidig i stadstrafik, även om vändcirkeln inte är särskilt snål ned 10,6 meter (Golf kräver dock 10,9 meter).

Ansiktslyftningen gav Qashqai en ny grill och omgjorda strålkastare, vilket betyder en front med "mer dynamik" som det heter i reklamen. Även bakljusen har vunnit på sin nya design.

Också invändigt är märks uppfräschningen i form av trevligare material och bättre kvalitetskänsla i detaljerna. Men färgskalan är fortfarande mycket grått-i-grått. Det är tur att aluminiumdekor här och var lättar upp intrycket.

Men man sitter bra, och ergonomin är helt okej. Klimatreglagen är självinstruerande och ljudsystemet sköts enkelt från knappar och vippor i ratten. Den korta växelspaken är högt och bekvämt placerad.

De två extra stolarna i rad tre på Qashqai +2 är helt nedfällbara i golvet. Som synes är det ingen bekväm plats för fullvuxna; här bör man inte vara över cirka 150 cm på längden.

När Nissan säljer in faceliftversionen betonar man att det lagts ner mycket arbete på dämpningen av ljudnivån i kupén – en punkt som Qashqai kritiserats för tidigare. Och visst, den nya bil vi kör är klart tystare. Det betyder inte att den når Golfklass i ljudkomfort, men rullningsljudet är väl dämpat – utom på den grövsta asfalten – och även övrigt buller hålls på avstånd bra. Nissan uppger att man dämpat motorrumsväggen bättre och att vindrutan fått ett extra plastskikt som också bidrar till den bättre ljudkomforten.

Körmässigt har Qashqai också förbättrats. Den elektriska servostyrningen har vunnit i både precision och feedback, och chassit i övrigt har finslipats för mindre krängning och samtidigt lite mjukare gång. Det betyder inte att Qashqai är någon kurvkramare, men i all normal körning känns den pålitlig och förutsägbar. Fyrhjulsdriften märker man inte alls på torrt underlag, som det var vid vår provkörning.

I utrustningsgrad Tekna ingår navigationssystemet Nissan Connect med 5-tums bidskärm. Det kombineras också standardmässigt med backkamera och med Bose ljudsystem med sju högtalare.

Qashqai erbjuds med två bensinmotorer och tre dieselalternativ. Instegsversionen har en 1,6-litersdiesel på 115 hästkrafter, medan den vi provkörde var på 2,0 liter och 140 hästar. Den passar bättre till bilens 1,5 ton (med fyrhjulsdrift) och ger hyggliga prestanda – utan att kännas särskilt inspirerande. Vridmomentmaximum 196 Nm ligger så högt som 4.800 r/min, vilket betyder att man får jobba en del med växellådan för att hänga med i storstadstempot. Den sexväxlade lådan inbjuder inte direkt till nöjesväxling, men spakkänslan är helt okej.

Nej, Qashqai gör sig bäst med diesel. Här finns två grundvarianter, en på 1,5 liter och en tvåliters. Den mindre ger 103 hästkrafter och 240 Nm vid 2.000 r/min och den större 150 hästar och 320 newtonmeter vid samma varvtal.

Fyrhjulsdriftsystemet kallas All-mode 4×4-i och är en utveckling av den transmission som funnits länge i olika Nissanmodeller. Bilen är normalt mest framhjulsdriven, men systemet kan i läge Auto vid behov skicka så mycket kraft till bakaxeln att fördelningen blir 50/50. I läge Lock har man konstant 50/50-fördelning av kraften.

Helt glastak är standard på sjusitsmodellen +2 i Sverige. En motordriven jalusi kan dras för om man tycker det blir för ljust.