Ett stekande hett Balocco och en helfärsk italienare. Vi nötte på och kring Fiatgruppens testbana med Giulietta – Alfas livsviktiga nykomling.
Ett exotiskt inslag i trafiken. Nya Giulietta bjuder på djärvt formspråk men är mer harmonisk än Mito. (Notera att denna provkörning publicerades första gången i auto motor & sport nr 10-2010.)
Alfa Romeo har likt Saab åratal av röda resultatsiffror bakom sig. På den knappa svenska marknaden har märket fört en extra tynande tillvaro under senare år. Modellutbudet är fortfarande fullt med luckor och tidigare importören Olle Olsson har gradvis släppt märke efter märke, Alfa Romeo inkluderat. Någonting måste göras – och det snabbt.
Den viktigaste delen i Alfas vitaminkur just nu är ersättaren till den föråldrade Alfa 147. Den må vara slående lik Fiat Bravo, men under skalet är det mycket nytt. Giulietta är nämligen först ut med den nyutvecklade bottenplatta vi lär få se i flera Fiat- och större Alfamodeller framöver.
Det rör sig således om en ny konkurrent i den för Europa brännheta Golfklassen. Exteriört kittlar nya Giulietta – som sig bör är formspråket förförande med hög midjelinje och flera spännande karossveck. I fronten återfinns Alfas klassiska triangelformade grill och hjulbasen är lång med minimala överhäng.
Styrning och väghållning imponerar stort, men matchas tyvärr inte helt av den något sladdriga växellådan. Namnet Giulietta dök upp i Alfasammanhang första gången redan 1954 – klassiskt!
Motorutbudet består av tre överladdade bensinmotorer: 1,4 TBi på 120 hästar, 1,4 TBi på 170 hästar och starkast är 1.750 TBi Qaudrofoglio Verde med 235 hästar. Samtliga inklusive de två dieslarna, 1,6 JTDM och 2,0 JTDM driver framhjulen.
Sexväxlad manuell låda är standard medan en dubbelkopplingsvariant dyker upp senare i år.
Längs de italienska landsvägarna blir det uppenbart att Alfa har vårdat sitt entusiastarv. Giulietta är inte bara fager för ögat utan även barnsligt skoj att köra. Styrningen talar genom feedback och vägkänsla och är samtidigt knivskarp med ynka 2,2 rattvarv mellan fulla rattutslag. Den manuella växellådan är funktionell men väl sladdrig.
Bättre fungerar nya chassit som är synnerligen välbalanserat och uppför sig neutralt in i det sista. Bara vid hårdare bankörning tenderar Giulietta att understyra. Den elektroniska diffbromsen är inte lika effektiv som det mekaniska ditot i föredömliga Ford Focus RS, men håller ändå hyfsad uppsikt över spinnande innerhjul när vi laddar på i Baloccos knixigaste kurvor.
På väg överraskar bromsarna med fin känsla och verkan, men de rediga sexkolvs-oken till trots (1750 TBi QV) mattas de märkbart fort på banan. I stil med lillebror Mito erbjuds Giulietta med Alfa Romeos DNA-system som består av körlägena Dynamic, Neutral och All Weather. I Dynamicläget är gasrespons, styrning (Dual Pinion Active Steering) och bromsar märkbart känsligare och rappare – perfekt för aktiv körning.
I vanlig ordning bjuder interiören på spännande och snygga material och skinnklädseln är ett smärre måste. Framstolarna är fasta och kramar kroppen fint.
Bland nackdelarna hittar vi knapphändig justering av förarstolen. Den alltför korta sittdynan går inte att luta tillräckligt mycket bakåt och känslan blir jobbigt framåtlutad.
Tänkbara konkurrenter i klassen är Audi A3, BMW 1-serie, VW Golf samt prisvärda och körslipade Ford Focus. Jämfört med konkurrenterna är kupéutrymmet litet och värst blir det i baksätet där personer över 180 centimeter icke göre sig besvär. Den svepande C-stolpen äter upp huvudutrymme och långbenta slår knäna i framstolarna.
Det är synd eftersom fjädringskomforten är god och ljudnivån riktigt behaglig. Giulietta är överraskande tyst även i högre farter. Paradoxen är att det riktigt eggande Alfa-soudnet inte vill infinna sig ens i 235-hästars 1750 TBi QV.
Instrumentpanelen är snyggt egen och körorienterad. Detaljkvaliteten är inte tipptopp men klart godkänd.
Prissättning och utrustningsnivåer lär bli avgörande för Giuliettas framgång i Sverige, senaste åren har Alforna legat på tok för högt i pris. Enligt uppsnappade rykten under
provkörningen hamnar priserna i nivå med motsvarande Golfmodeller.
Giulietta är en fin Alfa Romeo som är flera gånger bättre än föregångaren 147. Den sistnämnda presterade tre ynka stjärnor i Euro NCAP, medan allt annat än fem stjärnor för nya Giulietta vore en besvikelse. Efter en titt på Alfas demokrockade bilar ser det ljust ut.
Det rör sig helt enkelt om en äkta Alfa – ett stilfullt om än trångt alternativ för dig på jakt efter en egensinnig och körglad liten mellanklassare. 100. 000 bilar beräknar man att sälja årligen; i nuläget har Alfa inte råd med ett klavertramp.
Förhoppningsvis tar försäljningen fart i Sverige när ett nytt dotterbolag ägt av italienska Fiatgruppen tar över den svenska verksamheten.