Äntligen är väntan över också för Sverige. MiTo är här. Vi provar GTI-utmanaren Quadrifoglio Verde.
Vi har provkört bilen med det anspråkslösa namnet: Alfa Romeo MiTo 1,4 MultiAir Turbo 170 hk QV. (Notera att denna artikel publicerades första gången i auto motor & sport nummer 20-2010.)
Nej, det verkar nog inte bli något av MiTo GTA Concept som Alfa Romeo visade 2009. Men en sportmodell med den anrika
Reglaget ”dna” avgör: glad/trött.
tilläggsbeteckningen Quadrifoglio Verde (fyrklöver) erbjuder man till entusiaster och andra som gärna åker liten Alfa med krut i.
Om du gillar Dr Jekyll & Mr Hyde-karaktär har du lättare att bli kompis med MiTo QV. Starta, kör iväg och undra över vad den sega gasresponsen har att göra i ett sådant här spjut. Därtill skriker en intensiv växlingsindikator om uppväxling ända tills sjätte växeln åker i redan i 55 km/h.
Ovanstående beror på att MiTo alltid startar med körprogramväljaren (dna) i läge "normal" eller "all weather".
Framstolarna är mycket bra och alla instrument är snygga.
Det är inte fel med ett läge för vanlig, harmonisk körning. Problemet är att de flesta provförare tyckte gasresponsen var vinterlägesseg redan i normalläget. Och när "all weather" de facto har samma gasrespons (men strängare ESP) känns något galet.
För att få rätt temperament måste "dynamic" väljas varje gång efter start. Först då ger den nyutvecklade, turbomatade 1,4:an sitt fulla vridmoment på 250 Nm (fortfarande 170 hästar). Mr Hyde vaknar och accelerationen är förträfflig så fort varvräknaren passerat 2.000 varv. Synd bara att inte motorljudet är lite mer eggande.
MultiAir-tekniken innebär att insugsventilerna kan arbeta friare och agera gasspjäll, vilket ska gynna både
effektregister och förbrukning. Det senare är inget vi vågar skriva under på med våra provförbrukningar på 8,1 respektive 9,6 l/100 km.
En såpass liten och kvick bil är naturligtvis kul att pila fram med. Men nya konkurrenter har dykt upp sedan vi först kände på MiTo för över två år sedan. Dessa visar att det går att få till en elservostödd styrning med bättre vägkänsla. QV-modellens hårda fjädring trivs också bäst på släta underlag – även om den elektroniska diffen är bra.
Vi gillar designen, framstolarna och växellådan – men den där riktiga harmonin vill inte infinna sig i MiTo QV.
