Thomas Berggrens spaning den här gången handlar om Formel 1-sporten – och den framväxande showbusiness som bär samma namn. Själva racingen är på väg att dö, medan den glittriga showen bara växer.
Det bär mig emot att säga det – men jag är faktiskt på allvar orolig för Formel 1-sportens framtid. Och då tänker jag den här gången inte bara på kostnaderna.
Nä, orsaken till min oro stavas Valencia, Monaco, Shanghai, Montreal och Singapore. Som snart kommer att följas av Moskva, New Dehli, eventuellt Long Beach och varför inte, Helsinki Thunder?
Den minnesgode har säkert inte glömt hur det var när DTM gästade den finska huvudstaden för ett antal år sedan. Det var sommarhetta och karnevalsstämning i hela stan en hel vecka där en kvarts miljon människor samlats vid sidan av betongen och staketen.
Helsinki Thunder blev en dundersuccé och ingenting talar egentligen emot en återupprepning, varför inte med Formel 1 den här gången. Den finska representationen i sporten är ju permanent och solid.
I mindre skala har vi här hemma just upplevt succén med STCC i Gothenburg City Race och i Stockholm smids planer på att på något sätt övertrumfa göteborgarna. Kanske är inte F1 aktuellt men vem vet vad man kan hitta på i huvudkommunen?
Oavsett vad som sker signalerar Helsinki Thunder, STCC-loppet i Oslo för några år sedan eller Gothenburg City Race bara att Skandinavien inte skiljer sig jämfört med den övriga världen.
Trenden går obevekligt mot allt fler stadsrace, där motorsporten samtidigt blir en mindre väsentlig del i ett större och längre event – och en ursäkt för organisationer, näringsliv och publik att spendera lite extra på det roliga som inramar de få timmar man måste sitta på en läktare.
F1-loppet i spanska Valencia är bara det senaste exemplet på hur de framgångsrika stora städerna i världen aktivt och med en välmatad plånbok slåss om att få arrangera stora sportevenemang.
Vilken sport en stad attraherar är inte lika viktigt, det viktiga är att man kapar åt sig stora och prestigefyllda tävlingar och här passar Formel 1 utmärkt. F1-sportens kommersiella boss, Bernie Ecclestone, jobbar dessutom hårt på att sälja in F1 till olika städer och visst har han lyckats.
De senaste årens tillskott, Shanghai, Singapore och Valencia, kommer att följas av fler stadslopp. På tur står Moskva och New Dehli.
Tillsammans med Monaco, Montreal och Melbourne – som redan finns i kalendern – kan vi alltså inom några år ha hela åtta stadsrace i kalendern. Med knappt halva kalendern fylld av stadsrace ändrar F1-sporten obevekligen karaktär.
Bakom denna utveckling finns en ekonomisk verklighet. Storstäderna har infrastrukturen, publiken samt den turistindustri som klarar att räkna hem investeringen på 10-20 miljoner dollar per år. Vilket är priset för att få arrangera ett GP-lopp.
För ägarna till gamla klassiska banor som Spa-Francochamps, Imola, Hockeheim eller Magny Cours är det tvärtom svårt att få ekonomin kring ett F1-lopp att gå ihop. Många anrika racerbanor har fallit bort genom åren, bland dem Estoril, Brands Hatch, Jerez, Jarama, Kyalami och till och med brittiska ikonen Silverstone löper just nu en risk ramla ur kalendern av ekonomiska skäl.
Många F1-älskare världen över sörjer utvecklingen. För varje gång Formel 1 lämnar de riktiga racerbanorna till förmån för en stadsbana tvingas det sportsliga stå tillbaka.
Förarna måste köra processionsartade gatlopp mellan två höga barriärer av betong och ståltråd och även om de sedan – inför TV-kamerorna – artigt säger att banan är perfekt tänker de annorlunda.
Sanningen är snarare att få, om ens någon, stadsbana borde få köra ett F1-lopp med de säkerhetsrisker som det medför, jämfört med de bästa permanenta racerbanorna där avåkningszoner och andra säkerhetsarrangemang finns.
Hade exempelvis Valencias stadsbana legat ute på landsbygden och varit en permanent racerbana hade FIA aldrig godkänt den för Formel 1. Men eftersom det handlar om ett stadslopp sänks säkerhetskraven.
Orsaken är ekonomisk. Stadslopp betyder show, glitter, celebriteter, festligheter och glamour och stadslopp är en skyhögt bättre affär för alla.
Utom för förarna. Eller för racingen i sig.
Utan tvivel går Formel 1 mot en tidsålder där racingen, själva sporten, gradvis ersätts av showbusiness.
Därmed är Formel 1 – så som vi varit vana att se sporten – på väg att dö.
