Årets Formel 1-final har alla ingredienser för ett klassiskt avgörande. Lando Norris leder inför helgen i Abu Dhabi, men Oscar Piastri och Max Verstappen är båda inom räckhåll. Tre förare, ett race och en titel som hänger i luften.
För F1-fans som följt duellen hela hösten finns det gott om skäl att hålla pulsen i schack.
När tre toppförare går in i ett avgörande tillsammans brukar dramatiken ta över, och ofta på sätt som ingen kunnat förutse. Strategier faller. Nerver spelar in. Små misstag får enorm effekt.
Det är därför många nu vänder blicken bakåt, till tidigare säsonger med liknande upplösningar. Och där dyker en oväntad detalj upp.
Varje gång tre förare haft chans på titeln i finalen har slutet blivit mer stökigt än väntat – och utfallen mer överraskande än logiska.
Läs också: F1: Uppkörningar – bäst när det gäller
Fem finaler som fick oväntade slut
2010: Fernando Alonso behövde egentligen bara hålla koll på Mark Webber. Ferrari reagerade på Webbers tidiga depåstopp och tog in Alonso samtidigt. Det blev ödesdigert. Alonso fastnade bakom Vitalij Petrov i över 40 varv, kunde aldrig ta sig förbi och tappade titeln till Sebastian Vettel som körde ett perfekt lopp från täten.
2007: Lewis Hamilton hade guldläge i Brasilien. Men en misslyckad omkörning på Fernando Alonso, följt av växellådsproblem, gjorde att han plötsligt tappade ett helt fält. Kimi Räikkönen, trea inför finalen, utnyttjade McLarens kaos och plockade titeln med minsta möjliga marginal.
1986: Nigel Mansell var på väg mot sin första titel när hans bakdäck small i över 300 kilometer i timmen. Williams tog in Nelson Piquet direkt för att undvika samma sak – och där öppnades luckan. Alain Prost, som jagat hela säsongen, gled förbi strategiskt och säkrade guldet trots sämre bil över året.
1983: Alain Prost ledde VM men hade en tuff final framför sig. Nelson Piquet tog sig förbi redan i starten, pressade Renault-bilen och Prost fick motorproblem bara nio varv in i racet. När Prost bröt var allt öppet och Piquet kunde kontrollera tempot till titeln.
1981: Carlos Reutemann hade pole och VM-ledning men tappade tempo direkt. Växellådan krånglade och hans Williams blev allt svårare att köra. Nelson Piquet, själv utmattad i värmen och nära att svimma på sista varven, tog precis de poäng som behövdes för att snuva Reutemann på guldet.
Det som förenar finalerna är inte en enskild händelse, utan en tydlig tendens: när tre förare går in i sista racet är det ofta den som jagar som får psykologiskt övertag.
Pressen landar på ledaren. Utrymmet att ta risker minskar. Norris har haft en stark höst och McLaren har tagit kliv som gör honom till naturlig favorit. Men historiken pekar åt ett annat håll.
Tidigare trevägsfinaler har sällan belönat den som leder inför avgörandet. Nu återstår att se om Norris skriver ett eget kapitel – eller om årets final följer samma mönster som tidigare.
Missa inte: Han är tidernas bästa F1-förare