Filip Backlund tog en klar seger och har en utökad ledning i Pro Superbike efter Gelleråsen. Här berättar Filip om lördagen i Karlskoga samt lite tankar inför de kommande racen.
– Vaknar upp och solen den skiner utanför fönstret. Det var lite oklart om det skulle bli regn eller fint under lördagen, men som det ser ut just nu så började ju dagen på ett väldigt bra sätt.
Ligger kvar i sängen och är lite små trött och sliten, känns att man inte är helt kry. Vill helst bara ligga kvar och sova vidare men man är ju tvungen att kliva upp och få i sig lite god frukost.
Jag har ju ett bra team runt omkring mig så när jag klev upp så var frukosten fram dukad, även min gröt var färdig. Det trodde jag inte men den stod där allt. Så i med lite god frukost för att sen börja göra sig i ordning inför warm upen som är klockan tio på morgonen.
Jag kommer ut på banan och känner mig ganska bra, rullar på i mitt eget tempo och det går allt fortare och fortare. Men efter fem varv så känner jag redan att orken börjar ta slut. Jag hann i alla fall sätta en bra tid innan passet var slut och var snabbast på morgon träningen.
Kommer in efter passet och känner mig helt slut så går iväg till husbilen och vilar fram tills lunchen som var halv tolv. Går upp vid halv tolv och får i mig min lunch, som idag blev pasta med någon slags korv grattäng. Väldigt gott smakade det, tack så hemskt mycket Lena. Hon gör alltid helt underbar mat till alla oss i teamet. Efter lunch så skulle jag egentligen vart med på grid showen men jag var så trött så jag kunde inte, kände att det var viktigare att gå och vila så att jag hade lite mer ork inför racet
Så tillbaka till husbilen för att vila i 40 minuter innan det var dags för att börja göra sig i ordning inför racet. Jag vaknade upp och det första jag gjorde innan jag börja göra mig i ordning var att jag tog en snabb dusch, så att jag vaknade till liv lite grann. Efter det så tog jag god tid på mig att göra mig i ordning. Det var skönt att inte behöva stressa på med alla kläderna.
Kommer ut till tältet och då har Nicke, Håkan och Andreas fixat klart allt inför racet och börjar rulla ut hojarna till pit lane för att ställa dom på däcks värmare där så det är bara att åka rakt ut på banan sen när det öppnar.
Jag sitter kvar ett tag i tältet och börjar tagga till lite, känner att jag börjar bli lite piggare och mer allert. Skönt tänkte jag. Men fortfarande så var den största oron om jag skulle orka hela racet igenom. Om man tittar på träningarna och kvalet så orkade jag bara i en tio minuter sen var jag tvungen att åka in i depå och vila lite för att sen fortsätta åka. Men nu gällde det att hålla fokus i nästan trettio minuter. Det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av situationen och ta så många poäng som möjligt.
Filip på väg mot seger på Gelleråsen.
Jag kommer ut på banan och ställer mig på min plats på griden. Det känns bra, fokus rakt fram och att bara försöka ta starten. Dom viftar med den gröna flaggan och nu är det dags för warm up lap. Jag åker runt banan och tittar lite extra noga för att se om det är något som man ska lägga märke till, kanske lite skit på banan eller liknande. Men det såg bra ut.
Kommer tillbaka till starten och åker fram till min plats. Vi får stå ett litet tag innan gubben med den röda flaggan går undan och pekar upp mot lamporna. Dom tänds röda, nu är det dags.
Strax därefter så släcks dom och nu är det allt som gäller. Jag kommer iväg väldigt bra från starten och är först in mot första kurvan. Jag kommer även ut från första kurvan som förste man och sätter genast upp ett ganska högt tempo. Men inte alltför högt, ville inte ta ut alla mina krafter för tidigt i racet. Ser genast efter bara något varv att jag fått en lucka på lite över en sekund och tänkte att nu ska vi köra lite taktiskt. Kör samma varv tider varv efter varv och har samma lucka ner till tvåan som först var Andreas Mårtensson men efter ett tag togs över av Freddy Papunen. Det kändes helt okej och jag hade ganska bra med ork tycker jag. Men när racet började gå mot mitten så började mina krafter att tryta. Hade inget som helst fokus eller styrka i varken armar eller ben, jag började då se från min depå personal att dom bakom varande började ta in på mig. Först till en sekund, sen varvet efter 0.8 och varvet efter det 0.5. Då var det åtta varv kvar och då tänkte jag, nu för jag bita ihop. Det är bara åtta varv, så långt är det inte kvar nu. Så biter ihop och ökar tempot och direkt börjar jag öppna upp en större lucka igen. Först till 1 sekund, sen 1.5 för att sen öka den ända till över 5 sekunder som blev marginalen över mål linjen till slut. Efter racet var jag så trött så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, mina ben ville bara vika sig kändes det som.
Men även så otroligt skönt, skönt att få kunna vinna detta racet. Och dessutom att Freddy kunde komma tvåa före Alexander Lundh som ligger tvåa i mästerskapet. Jag fick nu en lite större lucka mellan mig och Alex i mästerskapet och leder nu med 19 poäng med tre deltävlingar kvar.
Än kan jag inte riktigt andas lugnt, mycket kan hända på tre tävlingar. Men Våler-banan i Norge där nästa deltävling går på har jag kört bra på tidigare år och vunnit på senaste två åren vilket känns riktigt skönt. Vi åker även upp till Våler nu till veckan på ett tre dagars test för att optimera allting inför Pro Superbike racet som går där den 28-29 augusti.
Nu är det inte långt kvar av säsongen så nu gäller det verkligen att bita ihop och göra det absolut bästa. Vinna det här mästerskapet är något jag verkligen vill, och jag hoppas att det är min tur nu.
Nu ska jag fortsätta jobba på i några dagar innan vi beger oss iväg till Norge på onsdag för jag tänker köra en deltävling i norska mästerskapet kommande helg, berättar Filip Backlund.
