Trots ett massivt nej från svenska folket fick vi högertrafik den 3 september 1967. Det är nu 35 år sedan vi slutade köra med föraren ”bevakande dikeskanten”.
Vid en folkomröstning 1955 sa svenska folket nej: 83 procent (!) ville behålla vänstertrafiken.
Men Tage Erlander & Co ansattes hårt från våra nordiska grannar och hela Europa. Visserligen fortsatte England med vänstertrafik, men de hade också ratten på höger sida i bilen. Det hade inte vi.
1963 togs det politiska beslutet. Motståndarna – med Stockholms starka borgarråd Helge Berglund i spetsen – skrek om förebådande ”blodbad” på våra vägar.
Själva övergången – natten mot söndagen den 3 september – var en stor nationell angelägenhet. 10.000 poliser och mer än 100.000 frivilliga hade satt upp skyltar och delat ut information. Massor av trafikplatser och vägskäl fick bytas om. Över 2.000 bussar fick bytas ut eller byggas om. Spårvagnstrafiken i Stockholm och Helsingborg fick läggas ner.
Informationskampanjen var rekordstor. I TV arrangerades en schlagerfestival för att utse bästa ”högerlåt”. Dansbandet Telstars vann med ”Håll dig till höger Svensson”, skriven av Peter Himmelstrand.
Högeromläggningen betydde också slutet för den fria farten i Sverige.
Fartgränserna (40 km/h i tätort, 70 km/h på landsväg) justerades visserligen uppåt – men någon ”tillfällig inskränkning” blev det inte.
06.00 – efter fem timmars trafikstillestånd – på söndag morgon körde vi till höger.
Och antalet dödsolyckor halverades, bokstavligt, som över en natt.
