Efter måndagens mediatumult på nätet där det ifrågasattes om Chevrolet Volt verkligen är en äkta elbil, försökte GM under tisdagen klargöra begreppen. Tekniken som avslöjas visar att Volt egentligen är en ”nästan-hybrid”.
Chevrolet Volt har presenterats i serieklart skick och har provkörts av journalister i USA. Alla är imponerade av drivlinan och komforten.
Det blev onekligen slagkraftiga rubriker på en del motorsajter på måndagen när somliga journalister trodde sig ha avslöjat tekniken hos GM:s stolthet Chevrolet Volt: "GM ljuger om Volt!".
Orsaken vara ett General Motors för första gången avslöjade i detalj hur drivsystemet hos Volt är konstruerat. Hittills har man bara hävdat att den är en laddbar elbil med räckviddsförlängare i form av en bensinmotordriven generator, utan att gå närmare in på tekniken. Nu visades illustrationer av drivlinan, som GM jämförde med systemet hos Toyota Prius, världens mest kända hybridbil. Några journalister misstolkade budskapet och basunerade ut att Volt minsann inte är någon äkta elbil utan en hybrid precis som Prius.
Men verkligheten är inte alltid så enkel. Och framför allt är tekniken bakom drivlinan i Volt mycket raffinerad. Skälet till att GM inte avslöjat den tidigare är att man inväntat bekräftelse på en rad patent som man sökt på lösningarna i transmissionen.
Fakta är följande: drivlinan hos Chevrolet Volt baseras på två elektriska motorer som alltid är mekaniskt kopplade (var för sig eller tillsammans) till drivhjulen via en planetväxel. Huvudmotorn är en elmotor på 149 hästkrafter, vilken kompletteras av en mindre elmotor som samtidigt är generator. Till planetväxeln är också en 1,4-liters bensinmotor på 74 hästkrafter kopplad. Den är främst avsedd för att ladda batteriet när det är tömt (efter 50 till 65 kilometer), men den kan också direkt driva den stora elmotorn via systemets generator.
På det viset är Volt alltid elektriskt driven, även i när räckviddsförlängaren (bensinmotorn) är inkopplad. Men detta gäller bara upp till 70 mph (113 km/h). Över den hastigheten utnyttjas den extra finess som GM varit mycket noga med att patentsöka, nämligen en elektronisk styrning av de båda elmotorerna på sådant sätt att en viss del av bensinmotorns mekaniska kraft leds via planetväxeln till drivhjulen – tillsammans med kraften från huvud-elmotorn. Det innebär enligt GM att kraftöverföringen i högre farter blir 10 till 15 procent effektivare än att enbart mata elmotorn via generatorn.
Transmissionen som diskussionen gäller. En emotor på 149 hästkrafter (t v) är kopplad till en planetväxel, och detsamma gäller en mindre elmotor/generator samt bensinmotorn på 74 hästar. Alla tre kaftkällorna kan driva bilen, men bensinmotorn måste ha hjälp av den stora elmotorn i planetsystemet för att kunna bidra med viss mekanisk kraft till framdrivningen.
Men GM är mycket noga med att påpeka att "det förekommer ingen direkt mekanisk förbindelse (med fast utväxling) mellan bensinmotorn och drivhjulen". Den kraft som går från bensinmotorn genom planetväxeln "balanseras av generatorn och drivmotorn". Drivsystemet som kallas Voltec är utformat så att det inte kan arbeta utan kraft från de elektriska motorerna.
Men samtidigt ger alltså förbränningsmotorn ett visst mekaniskt krafttillskott till drivhjulen i högre fart – dock endast tillsammans med kraft från elmotorn när denna matas från generatorn. Detta på grund av den kluriga utformningen av planetväxeln.
"Om den elektriska drivmotorn slutar fungera, kan bensinmotorn inte själv driva bilen", slår GM fast och hävdar därmed att Volt är en elektriskt driven bil med förbränningsmotor som räckviddsförlängare – det som kallas Extended Range Electric Vehicle (EREV). Den är alltså enligt gängse definition inte en laddhybrid, eftersom en hybrid kan drivas direkt av förbränningsmotorn och/eller elmotorn.
Illustrationen som drog igång spekulationerna om att Volt har samma teknik som Toytota Prius. Det har den inte – skillnaden är att bensinmotorn i Volt aldrig är fast kopplad till drivhjulen. Den ger en viss del av kraften mekaniskt via planetväxeln, men bara tillsammans med elmotorn. Om elmotorn inte driver, kan bensinmotorn inte ensam driva bilen.
Alla håller kanske inte med om den slutsatsen, men då är väl frågan om man inte är inne på rent språkliga hårklyverier.
Resultatet är trots allt övertygande, enligt de journalister som provkört Volt – några av dem i flera dagar. Alla var överens om att man som förare knappt märker om förbränningsmotorn är igång eller ej. Och bilen är mycket lättkörd och ger bra acceleration både i ren eldrift och med reservkraftverket (bensinmotorn) igång – snabbare än Toyota Prius, konstaterar magasinet Motor Trend. Se provkörningsrapport här. Volt är också komfortabel enligt samstämmiga rapporter från de provkörande journalisterna – både när det gäller fjädring och ljudnivå.
Räckvidden på enbart el är enligt GM 40 miles (64 kilometer) och under provkörningarna nåddes den siffran i enstaka fall. Mer typisk räckvidd i normal körning blev drygt 30 miles, motsvarande fem svenska mil. Och med bensinmotorn/generatorn förlängs den sträckan till runt 540 kilometer eller gott och väl avståndet Stockholm – Göteborg.