Han har just fyllt 16 år – men Felix Rosenqvist ifrån Värnamo har redan hunnit med sin första säsong i formelbilsracing. Den unge KAK-föraren tävlade under 2007 i det stenhårda asiatiska mästerskapet för Formel Renault (AFR).

Sällan har någon förare gjort ett så starkt intryck under sitt första år i bilracing. och när Rosenqvist som förste svensk i mästerskapets historia gick över mållinjen som segrare vid finalen i Shanghai i november överöstes han med lovord och erbjudanden inför framtiden. Titeln som årets Rookie kom som en naturlig följd.
Här följer Felix egen berättelse om året som gått:
– Det har varit ett oerhört roligt år, och att få inleda sin formelbilskarriär på andra sidan jorden har utvecklat mig mer än jag kunnat drömma om. Så mycket tid bakom ratten hade aldrig gått att få hemma i Europa, och att upptäcka en helt ny miljö är också fördelaktigt på många sätt. Jag började säsongen med ett antal vintertester, där jag lärde känna mitt team March3 Racing bättre. Stallchefen Davide de Gobbi har lång erfarenhet av såväl Formel 3 som World Series by Renault, så han var den idealiske rådgivaren ur många perspektiv. Hans förvånansvärt analytiska sinne, sin italienska härkomst till trots, gjorde det möjligt att grundligt studera datalogg och telemetri med målsättningen att snabbt förfina körtekniken. När det blev dags för årets första tävlingshelg, som omfattade två race i den asiatiska vinterserien, fick jag stifta närmre bekantskap med banan i kinesiska Zhuhai. Det var den första motoranläggningen av internationell standard som byggdes i Kina, och även om den inte längre håller jämna steg med banorna i Shanghai och Malaysia är den väldigt rolig. Tävlingarna gick långt över förväntan, då jag lyckades sluta tvåa i båda racen och fick en perfekt start inför vad som komma skulle, det officiella mästerskapet för Asian Formula Renault.
Spänningen låg i luften och stämningen vid Shanghai banan kan närmast liknas vid Formel 1 när det var dags för det första racet i serien. Kvalificeringen stördes kraftigt av kommunikationsproblem inom teamet som ledde till att jag efter bara ungefär åtta av 30 minuter kallades in i Parc Fermé, där jag blev stående under resten av passet så jag slutade på en 17: e plats. Tävlingarna gick egentligen inte mycket bättre, och orutinen lös igenom när jag på uppvärmningsvarvet körde motorstopp efter en tilltänkt provstart. En 19:e plats i det första loppet följdes upp av en skjuten motor i det andra – men farten fanns där för betydligt bättre resultat.
Något av det roligaste och mest häftiga under säsongen var nästkommande tävling på Sepang, Malaysia. Under träningspassen låg fokus helt på att lära känna banan – en av de erkänt svåraste i världen. Mina varvtider var ständigt tillfredsställande snabba och inför kvalificeringen var målen högt ställda. Det gick bra till en början då jag låg på fjärde plats efter tre varv, men en överambitiös satsning ledde till att jag körde av och min tidskörning var över. Dessbättre räckte tiden ändå till 10:e plats, men jag var missnöjd över att inte ha kunnat nå topp fem. När helgens första race startade kom jag iväg perfekt och avancerade direkt upp till sjätte plats, en placering som varvet senare hade omvandlats till en tredje efter ett par omkörningar. Allt fortskred enligt planerna tills växellådan sade upp sig och det blev omöjligt att få i fyran och utebliven motorbroms gjorde att jag åkte av. Frustrationen över att få bryta ifrån en podiumplacering var enorm. Från 21:a startposition i det andra heatet säkrades i alla fall en 10:e plats vid målgång. Erfarenheterna från Sepang var de kanske viktigaste under hela säsongen, och min körning blev mångfaldigt mycket mer konsekvent efter besöket i Malaysia.
Under mitten av säsongen fick jag tillfälle att besöka fler stora banor och städer i Kina, där både Beijing och Shanghai imponerade stort. Ännu en meeting på Zhuhai ersatte en på förhand planerad tävling i Chengdu, och det var där jag stod för mitt dittills bästa framträdande med två andraplatser under samma helg – endast slagen av finländske Pekka Saarinen, som dominerat mästerskapet under den senaste tiden och som tävlat i Formel Renault under flera år.
Den sista tävlingshelgen för året ägde rum på Shanghai International Circuit, och jag har den i färskt minne av många anledningar. För det första var det intressant att få komma tillbaka till den bana där jag tidigare under året tagit min första pallplats, och för det andra skulle det visa sig bli en milstolpe i min karriär. Jag tog min första seger någonsin i formelbilsracing. Efter att ha figurerat i den absoluta toppen under samtliga träningspass fram till kvalet gjorde jag ett taktiskt misstag så att jag fick mindre draghjälp än vad som är optimalt längs den långa raksträckan och fick nöja mig med en fjärdeplats. En av de bästa starterna hittills gav mig dock chansen att slåss om segern, och ungefär halvvägs in i loppet körde jag om Saarinen i ingången till den extremt långa första kurvan. Därefter följde en tids duellerande, innan jag till slut kunde klyva mållinjen som vinnare för första gången under 2007 – en otrolig känsla som jag aldrig glömmer. I årets absolut sista race startade jag tack vare vinsten i det föregående loppet från Pole Position, något som gav perfekta förutsättningar för ännu en framskjuten placering. Startproceduren gick som planerat, och in i chikanen på baksidan av banan ledde jag med knappt en sekund… Farten var stabil och körningen säker, tills jag med bara några få varv kvar att köra gjorde ett misstag i den snabba sista kurvan. Ett tidstapp på nästan två sekunder var tillräckligt för att mästerskapstvåan Alexandre Imperatori skulle komma ikapp, och efter ett i mitt tyckte något överilat omkörningsförsök i hårnålen stötte vi samman. Lyckligtvis lyckades jag rädda en tredjeplats trots en svårt skadad bil. En total fjärdeplats i mästerskapet är mer än vad både jag och teamet vågat hoppats på inför säsongen.
Nu väntar några veckor i skolan innan julen infinner sig, men nästa säsong finns redan i mina tankar. Jag är väl medveten om att misstagen måste reduceras, men samtidigt nöjd med det faktum att jag av många anses ha genomfört en mycket bra säsong. Jag hoppas att få uppleva fler framgångar under 2008 – och då är det bara segrar som räknas. Jag vill passa på att tacka alla som stöttat mig och min internationella satsning, jag siktar på att köra minst två Formula Renault lopp i Sverige nästa år.