Vanderbilt University och Ford har samarbetat för att se om det finns en lösning på de så kallade ”fantomköerna”. Och svaret tycks vara förvånansvärt enkelt, tekniken finns nämligen redan i de flesta bilar, adaptiv farthållare.

Fantomkön börjar när en eller flera förare använder bromsarna. Att se bromsljuset på bilen framför skapar en nästintill reflexmässig impuls att själv bromsa. Och trots att det kan verka vara en relativt snabb åtgärd att först bromsa, och sedan gasa igen, så tar det en ansenlig tid för varje människa – betänk tiden det tar att se bromsljuset, reagera, bromsa, notera att bromsljuset släcks, reagera, accelerera och stanna på ett säkert avstånd till bilen framför. 

Så hur kan den adaptiva farthållaren lösa problemet? Jo, den tar den mänskliga reaktionstiden ur ekvationen. I stället för att vänta på att en förare ska reagera och agera så använder den adaptiva farthållaren radar för att omedelbart upptäcka och reagera om fordonet framför bromsar. Bilen bakom reagerar i sin tur lika snabb och gör samma sak, och eftersom allt sker automatiskt är de mänskliga reaktionstiderna inte längre en faktor.

Men trafikforskningen handlar om mer än bara fantomköer. Det handlar om att förstå vad som händer, innan det händer. Man vill gärna tro att lösningen på mycket trafik är fler vägar och körfält. Men det är inte riktigt så enkelt, tack vare något som kallas latent efterfrågan. Om motorvägen får fler körfält för att minska trafiktätheten, kommer nämligen bilister som tidigare har kört andra vägar att fylla det nya utrymmet, vilket förstås inte leder till ett dugg bättre farmkomlighet – i alla fall inte på vägen som just fick en fil till… 

En lösning som faktiskt verkar fungera är trafikljus vid påfarterna som bara släpper på en eller två bilar åt gången. Det håller tillbaka tillströmningen av nya bilar på motorvägen, vilket resulterar i att trafiken inte behöver stanna upp lika mycket som när många nya bilar släpps på.