Hjärtat klappar för Volvo. Det första bilmärke jag lärde mig och det enda mamma och pappa kunde tänka sig. Riktiga och reko bilar, från Sverige.
Men nu ser det inte bra ut.
Jag får massvis med telefonsamtal och mejl från Volvoanställda. Det är inga bra tecken. En del av informationen är till och med så ”intressant” att vi inte vill trycka den – det vore inte bra för Volvo.
Jag tror att Ford gjort sitt hos Volvo.
Men ska vi se det från en positiv sida så gör svenska ÅF och reklam-avdelningen ett bra jobb. Volvo har börjat tävla igen. Vi vet att det finns planer på en hel radda små Volvobilar. Vi har sett planer för hur Volvo ska bli ”grönare”, skojigare och mer premium.
Jag skriver planer…
I dagsläget faller försäljningen så snabbt att Volvo måste stoppa två fabriker för att inte få för stora lager och dollarn är så billig att varje USA-såld Volvo kan bli en förlust.
Dagliga spekulationer om att Ford ska sälja Volvo höjer inte moralen. Volvoanställda kan berätta att kostymklädda män från firmor från hela världen kommer på besök. Hetaste uppköpskandidaten är vad jag hört ryska GAZ.
I dagsläget ligger Volvo långt, långt från en verklighet där bilarna är ”gröna”.
I dagsläget finns det väldigt många Volvoanställda som inte trivs, som inte gör sitt bästa, som går på knäna mentalt och fysiskt. Ett hårt finansiellt pressat Volvo har tvingats kapa i lönelistan, vilket betyder att alla inte kan göra sitt jobb så bra som dom vill.
Den tuffa kvartalsekonomin har förstört allt vad stabil långtidsplanering heter. Den ”svenska modellen” har blåsts bort, och i stället låter det så här:
”Cheferna byter riktning hela tiden, kvaliteten och tidsplanerna blir lidande. Vi-känslan är borta. Ledningen har inte teknisk koll, ser inte den verklighet som ingenjörer och bilbyggare lever i. Morötter har bytts mot piskor. Lönerna släpar efter andra svenska företag. Fords ledarskapsmodell föder ja-sägare som kryper för sina chefer – tänk om någon slutade le i alla situationer och i stället visade hakan.”
Rykten säger att 50 procent av Volvos R & D-avdelning ska kapas och att Volvo framöver ska ägna sig åt ”tophat” – det vill säga kaross och design! Teknik ska köpas in. Samtidigt säger ett rykte att nya projekt inte ska utvecklas med Ford-delar. Det ska underlätta försäljningen av Volvo – om exempelvis Renault köper, så vill de säkert inte förbinda sig att köpa Fordprylar i stora mängder under massvis med år.
Nya bilprojekt startas och fryses om och om igen. Den kommande S60, som förmodligen kommer 2010, började utvecklas redan 2002. Projektet har hackat sig fram med start & stopp – vilket betyder att ett gäng tekniker startar och sedan tvingas övergå till något annat och när det sedan är dags igen kommer det in ett helt nytt ingenjörsteam.
På tal om start & stopp fanns det systemet i planerna redan för dagens S40. Volvo har haft massvis med spännande teknik på gång, som aldrig nått produktion. Numera får inget projekt klartecken om inte affärsmodellen är 100-procentig. Lilla C30 var ett ”chansprojekt” som visade sig ge vinst. Nu blir det inget mer chansande.
Den enkla sanningen är att inget företag kan spara sig till framgång. Ska Volvo rulla för fullt måste man ge gas, med friska miljarder, livsluft i tanken, långsiktighet och chefer som vågar. Det lär inte ske under Ford. Men vem vill köpa?
Dock – kom ihåg att Saab för några år sedan höll på att reduceras till ett märke i grillen på GM-bilar eller slumpas bort till Kina. Nu är man på G. Big Time.
Volvo har mycket bättre förutsättningar att själva ta sig ur problemen.
I Auto Motor & Sport nummer 9, i butik torsdag 24 april, har vi en stor Volvo-special där vi går på djupet vad gäller säljkrisen, ryktena samt avslöjar alla nya, heta modeller. Dessutom läser du Gunnar Dackevalls krönika om det prekära läget hos Volvo PV.
