Familjebussen Verso har blivit en egen modell. Den har blivit större, mer rymlig och praktisk, men det finns egenheter som inte är lika bra.

Nya Toyota Verso har fått snyggare, fräckare linjer på utsidan.

Marknaden för mindre familjebussar ökar, downsizing är ett verkligt begrepp i Europa och Toyota tror benhårt på ökad efterfrågan av mindre sjusitsiga småbussar. Toyota tror dessutom att nya kundgrupper kommer att vilja ha en flexibel bil med många sittplatser – som också är rolig att köra.
Av den anledningen har Toyota tagit fram en helt ny plattform med ett chassi som ger mer dynamiska körkvaliteter. Och visst är nya Verso trevligare att köra – men körglädjen är trots de goda föresatserna något begränsad.

Ee mest negativa egenskaperna med Verso enliget vår testförare är de mittplacerade instrumenten och rattlutningen.

Till att börja med har Toyota inte velat offra den mjuka, tydligt komfortinriktade fjädringen och har därmed skapat en bil som saknar skarpa reaktioner och ett snabbt fotarbete. Gången är också en smula sävlig.
Inte för att det stör egentligen. Nya Verso har ändå bra väggrepp, fin karosskontroll, kränger lite och i den meningen upplevs den som som mer sportig och dynamisk än föregångaren.
Ända tills det går fort.
Då visar nya Verso en klart understyrd karaktär, den kasar på framhjulen ett ögonblick innan det snabbt jobbande ESP-systemet fångar upp bilen och återställer ordningen, mjukt och säkert.
Styrningen är en annan detalj som tar bort körglädje. Den är exakt och snabb men elservon sordinerar känslan och rattandet blir lite syntetiskt.
I lugn vardagskörning lär få märka något, nya Verso trivs för övrigt bäst när den bara får följa trafikrytmen och komforten är hög, tack vare bra ljudisolering och fina stolar.
Framstolarna räcker gott till normalväxta, mellanradens stolar har fått tjockare dynor och lite skålade ryggstöd. De två stolarna längst bak fälls nu upp med ett enkelt handgrepp. Små barn kan med fördel sitta där – medan vuxna nästan får inta fosterställning.

Verso har vuxit på alla håll – nu finns det ett bagageutrymme värt namnet även med sju stolar uppfällda.

Utrymmesmässigt har Verso ändå vuxit, kupén är längre och mer luftigt rymlig. Plus 70 millimeter på längden, 30 på bredden har gjort gott, nu känns Verso inte så smal längre.
Längst bak finns nu ett anständigt bagageutrymme även med sju stolar uppe, 178 liter vilket är 115 liter mer än i förra Verso (63 liter).
Med tredje radens stolar nerfällda i golvet slukar Verso 955 liter bagage och med andra radens ryggstöd nerfällda bildas ett plant lastgolv och då ryms 1 696 liter bagageutrymme.
Flexibiliteten är som tidigare hög. Nu kan passagerarna i mellanraden skjuta sätena fram och bakåt nästan 20 centimeter och vinkla ryggstöden mycket mer. Insteget till tredje raden har därmed blivit mycket lättare.
Kikar man på nya Verso från utsidan har den en tydlig Toyota-profil. Designen av olika modeller har på senare år givit Toyota ett eget formspråk och i Verso utvecklas detta ytterligare, den ser tuffare ut.
Inredningen är dock konventionell, som om designavdelningen inte vågat gå ett steg längre. Undantaget är instrumenteringen, som dumt nog placerats i mitten. Ergonomin i övrigt är dock utmärkt och körställningen bra, bortsett från en smula busslutning på ratten.
Två bensinmotorer (1,6/132 hk, 1,8/147 hk) och tre dieslar (2,0/126, 2,2/150, 2,2/177 hk) finns att tillgå när nya Verso dyker upp Sverige runt maj månad. Efter att ha kört den mustiga, vridstarka och ganska tystlåtna 177-hästars dieseln

Klicka för att se tekniska data.