Söderlind: Arps skörd
Om jag vore Fredrik Arp skulle jag sluta läsa här.
Men risken för att han läser den här tidningen är förmodligen minimal eftersom alla jag talat med sagt att han lika gärna kunde ägnat sig åt tvättmaskiner som bilar.
Efter tre år som vd för Sveriges kanske mest älskade varumärke och en av de viktigaste arbetsgivarna tog det stopp.
Om han slutade av egen vilja eller ej spelar ingen stor roll i dagsläget. Men innan vi går vidare och försöker förstå vad som kommer att hända bör vi lära av historien. Och Arvet efter Arp är inte kul.
Bara elva procent av de som svarat på vår undersökning om "Volvo efter Arp" (nummer 19, 2008) anser att han borde ha stannat kvar. Anställda och före detta chefer på Volvo som jag talat med tecknar ingen bra bild. "En arrogant jävel", säger en f.d. chef. Många vittnar om att han stängde in sig bakom murar som han byggde upp - han träffade inte ens alla Volvos utvecklingschefer under sina tre år. Vad säger det om engagemanget?
Fredrik kom inte från bilindustrin, han saknade kontaktnät och kunnande om bilindustrin. "Noll koll & kall" - som en sa. Tittar man på de stora bilcheferna i Europa så har alla gått en lång väg, och lärt sig massor innan dom fått jobbet. Men känner man sig inte kunnig/komfortabel och älskar man dessutom inte bilar och folk finns risken att man stänger in sig för att slippa blotta sina svagheter.
Visst hade Fredrik Arp "otur" med dollarn, råvarupriser, konjunktur och CO2-debatten, men internt verkar det inte ha varit någon stimulerande resa i stil med "nu jäklar ska VI ta dom". Han var på fel plats vid fel tillfälle.
Tongångarna från Volvo har varit defensiva samtidigt som man sänt ut signaler som: "Bilarna är missförstådda", "Vi är fortfarande ett stort bolag som bygger lika bra bilar som de bästa". Självbilden svajar, ödmjukheten saknas - och som så ofta i Volvos historia: insikten om att det handlar om produkt, inte image.
Saab har i kontrast förstått att de är pyttesmå, att bilarna är gamla och att det gäller att kämpa för överlevnad. Man kommunicerar optimism och glöd trots att det är tufft.
I dagarna har Volvo för första gången i sin historia fått en chef som inte kommer från Sverige: Stephen Odell. Men det är en chef med gedigen bakgrund, som känner alla viktiga personer inom Ford, som kan försäljning och verkar brinna för bilar. Det är bra. När vi lyssnar runt hör vi bara goda omdömen om den nya chefen.
Hans jobb är givetvis att inte vara ledsen över de bilar man har utan att sätta fart på försäljningsorganisationen och få hela Volvo att kämpa entusiastiskt. Han måste dra i rätt trådar inom Ford, bygga en ledningsgrupp med rätt folk, lyssna, gå före och entusiasmera och dessutom ta de trista nödvändiga besluten på ett vis som inger respekt. Kort sagt vara en chef.
Vad som kommer att hända med Volvo återstår att se, oavsett hur skicklig Stephen Odell är. För faktum kvarstår att Ford inte har råd att förlora tre miljarder dollar per år på lilla Volvo - första halvåret var Volvos förlust 1,5 miljarder.
Stephen Odell har kanske fått uppdraget att "klä upp bruden" inför en eventuell försäljning, vilket han förmodligen är rätt man för att klara av - medan Fredrik Arp inte ens "hittade fram till klädbutiken".
Ska Volvo rulla igång igen måste det investeras ordentligt, och byråkratin måste stoppas. Den gamla sanningen att skörden aldrig blir bättre än sådden stämmer fortfarande. För stora delar av Sveriges näringsliv och för många människor är Volvos framtid avgörande. Kanske är det dags för regeringen att titta upp ur sanden och inse allvaret.
På Volvo finns fortfarande kunnande och glöd.
Detta innehåll är skapat av Auto motor & sports besökare
-
Ronaldo fyller år – köper Lamborghini Aventador
-
Göransson med tekniska problem – igen
-
FILM: Brabham BT30 på 1.800 meters höjd
-
Svenska Rallyt: Tre nordiska förare i topp!
-
Dyraste Ferrarin någonsin
-
Inget STCC-race i Göteborg
-
Tesla Model X officiell – kommer 2013
-
Audi TT RS Plus – mer av allt!
-
Svenska Rallyt: Sordo i ledning efter dag ett
-
Nissan GT-R utklassar BMW M5
-
SPION: Range Rover får mycket ny teknik
-
Första bilden på Mitsubishi Outlander
-
F1: Rosberg snabbast dag tre
-
Kia gör en ”Mini” med Trackster – liten och tuff
-
Chevrolet Cruze Station Wagon visas i Genéve







#1 Re: Söderlind: Arps skörd
bert Postat: 2008-09-18 17:05
Visst finns det fortfarande glöd och kunskap i företaget.
Men inte på översta nivån. Varför sägs eller skrivs inget om ARP,s direktörskolleger i styrelsen för PV som inte heller har hållt måttet?
Flera slutade under ARP,s tid. Definitivt behövs en förnyelse i hela ledningen för att dra loss båten från grundet. Hoppas att alla medarbetare nu får en nykick och det utrymme som krävs för att åstadkomma ett mirakel. Att Fords blöta filt skulle försvinna är nog ett önsketänkande. Inställningen att kontrollera och övervaka istället för tillit och förtroende lär tyvärr hänga kvar. En försäljning av PV skulle vara en vitamininjektion. Tror ärligt talat inte det spelar så stor roll vem som köper bara det inte blir en ny amerikansk ägare. Men... vi vill se en helt ny styrelse som visar kraft och initiativ. Fan trot om det kommer att bli så...
#2 Re: Söderlind: Arps skörd
neli Postat: 2008-09-19 10:02
Problemet för Volvo har sedan DAF-köpet varit fler och fler modeller men inte ökade volymer. Det har speciellt vait ett problem när man breddat modellprogrammet nedåt eller genom mindre modeller sett till att ligga kvar i lägre prisklasser när de större flutit uppåt i prisklasser tillsammans med bilindustrin i övrigt. När nu XC60 tar litet köpare från 70-serien är det väl inte samma problem som när DAF:arna och efterföljarna från Belgien tar volymer från 70-serien. Så den breddningen av modellprogrammet har kanske bättre lönsamhet, relativt sett.
Noterar också att det finns en motsättning mellan Fords målsättning att använda så mycket Ford-komponenter (för att slippa skatta i Sverige när dollarkursen innebär att Volvo går med vinst) och eventuella ambitioner att kunna sälja företaget, i alla fall om man vill ha ett riskkapitalbolag eller någon annan oberoende aktör som köpare. Ju bättre skalfördelar för ett fåtal enskilda modeller, eller en enda plattform, man har desto lättare är det att klara sig som en oberoende tillverkare. Kör man med flera modeller blir det svårare att få skalfördelar som en oberoende aktör.
Volvo hade genom sin relativt starka priskoncentration till det område där V70 befinner sig varit mer lämpat än de tyska konkurrenterna att satsa på så få modeller som möjligt. Detta gäller i än högre grad Saab. Jag undrar verkligen om Ford- och GM-koncerna, och ens Volvo och Saab själva, tänkt på detta?
#3 Re: Söderlind: Arps skörd
Peter Postat: 2008-09-19 11:06
Vem skulle sakna bilen Volvo!
Jag jobbar med att köra bil, där ingår Volvo S80+V70 och dessa är så jävla tråkiga, helt sten död känsla. De bästa modellerna är utan tvekan de som inte har volvo motorer, 2.0D och V8:an!
#4 Re: Söderlind: Arps skörd
Svante Postat: 2008-09-19 11:32
Hade bilarna och motorerna varit effektiva, dvs starka och snåla så hade man som förare/ägare kanske kunnat ta att motorljudet och styrningen förmedlade noll känsla. Att delar av inredningsmaterialet i bilen känns ungefär som på en Audi räcker inte långt om man vill ha premiumstämpel.
Volvo måste nischa sig, hitta sin gren där de kan vara bäst. Bra säkerhet till rimligt pris kan vara vägen. Nu är det bara halvbra bilar med hög förbrukning till premiumpris och det är inte vad folk vill ha.
#5 Re: Söderlind: Arps skörd
Per Postat: 2008-09-21 11:20
Hörde att någon utv chef tyckte att gamla Volvobilar var ett handikapp för märket - för mig är det tvärtom de nya som utgör handikappet! Jag har mer köpbegär efter en 745 än en ny V70!
#6 Re: Söderlind: Arps skörd
Hassa Joo Postat: 2008-09-22 12:49
Vem är en bra chef? Vad gör en bra chef? Minska kostnaderna genom att sparka folk, då aktieägarna blir glada, aktien går upp och alla tror att nu är allt under kontroll och bra igen. Den ur gamla metoden som tyvärr fungerar fortfarande. Javisst felet var antal anställda, det var dessa anställdas fel som jobbade på banan eller på kontoret för att det inte gick bra för företaget, dålig marknad, råvaror pris, dollar, kollaps i amerikans ekonomi
På andra sidan det finns företag som minskar sina kostnader kontinuerligt (inte bara när det brinner), förkortar ledtiden, förbättrar kvalitet, etc. Men inte säger upp folk. Hur? Genom att kunna skaffa nya jobb för sina anställda, hitta nya marknaden, förbättra kvaliteten. Där alla anställda känner sig säkra på sitt jobb och sina framtider liksom de har livstidsanställning och landets ekonomi är i trygghet genom att företagen kommer att stanna i landet för evighet.
Nu pratar vi om bra chefer, chefens roll och deras arbetsuppgifter. Vi måste ändra våra värderingar, det spelar ingen roll om det händer i Japan, Korea eller annat ort i världen, om den fungerar där då måste kunna fungerar här också. Den dagen som aktieägarna, vår politiker och folket uppskattar inte uppsägningen av anställda och den här åtgärden skall räknas som chefen självmord i hans karriär (inte som en sista och obehagliga väg som gör oss lite oroliga och lite ledsna sedan vi förlåter chefen, accepterar situationen och glömmer bort allt detta) då kan vi vänta oss att se bra och duktiga chefer.
Företaget går med vinst, aktieägarna är glada, kunden är tillfredsställt och sist men inte minst anställda är trygga och landets ekonomi är stabilt och framgångsrik, annars vilken person (idi .) som helst kan räkna antal skalle och göra ett besparingspaket och sedan ett till och en till, tills äntligen råvaror hamnar på den minsta priset, dollar går upp till en historiskt värde, kunderna är lättlurade, det finns inga annan lika duktiga tillverkare Eller vi skickar hem alla anställda och företaget blir en avdelning i ett större företag och vi kommer att berätta för vår barnbarn att:
Det var en gång för länge sedan som vi hade jätte stora företag, världs berömda som byggdes av en massa duktiga chefer, tekniker, ingenjörer och sedan hamnade i handen på och nu finns det bara i historieböckerna.
Hitta duktiga chefer, bli en duktig chef genom att se duktiga företag och studera deras strategi, metod, mål etc
Jobba med Lean Manufacturing och lean anpassa våra svenska företag innan det blir för sent.
#7 Re: Söderlind: Arps skörd
Jan Postat: 2008-09-23 11:38
Volvo skulle behöva vara Volvo och inte en förklädd Ford.
Fords kvalitets stämpel är lika med noll, både i Sverige och internationellt och det smittar naturligtvis av sig på Volvo. Då man egentligen inte längre bygger Volvo. Det man bygger är Mondeo och Focus med något som påminner om en Volvo kaross.
Och förresten , vem kom på den lysande idén att göra den nya V70ns bakparti till nästan en kopia av den mycket opopulära och totalt fiasko tyngda modellen 440 ES. Visst er det fint att plocka fram design drag från klassiker som också andra tillverkare gör, men då måste man ju för tusan välga en klassiker och inte något som de allra flesta ser som ett misslyckande eller inte ens känner till.
De riktiga klassiker volvo har är ju P1800 och Amazon, de är dessutom snygga och värda att använda detaljer från.
Ingen Ford på våran gård!
#8 Re: Söderlind: Arps skörd
Ulven Postat: 2008-09-25 20:35
Jan skriver att Volvo är en förklädd Ford. Det är i sådana fall en komplimang. Min fem år gamla Mondeo har rullat problemfritt i 8000 mil. Kompisens nya V70 för 420.000 kr hann inte rulla 75 mil! innan det var dags för första verkstadsbesöket.
Att Ford skulle hålla dålig kvalité är bara skitsnack.
Ni som jobbar på Volvo och gnäller: ryck upp er, kavla upp armarna och se till att bilarna håller samma kvalitet som priset kunden betalar.