Det framstår som glasklart att General Motors aldrig ville att Saab skulle överleva. Man misslyckades totalt som ägare och i stället för att ta ansvaret och kostnaden att på ett ärligt och hederligt vis lägga ner smet man undan som den värsta ynkrygg.
Självklart visste man att det krävdes riktigt stora summor för att Saab skulle överleva, summor som Spyker och Muller inte hade. GM nekade först kinesiska BAIC som ville bjuda mer – eftersom de var kineser.
Visst förstår jag att GM inte vill ha en till konkurrent i Kina – vilket företag vill ha konkurrenter? Men att hävda att det är livsfarligt för GM om Saab 9-5- tekniken kommer ut – det är ju barnsligt. Vad är det för spjutspetsteknologi i 9-5?
GM ville slippa undan bödelsyxan och kostnaderna för att lägga ner.
Den svenska regeringen har inte gjort mycket för Saab, den heller. Maud Olofsson baktalade Saab från första början och under resans gång har man aldrig skickat ut signaler om att Saabs överlevnad är viktig.
Det var förmodligen rätt att Antonov stoppades. Men varför visade man inte bevis på fiffel? Kanske för att dra ut på processen så mycket som möjligt.
Men vilka chanser hade Saab att överleva med GM:s illvilliga svälta räv-taktik, världsekonomins kris och ett utgångsläge på marknaden som ser värre ut än för en ubåt som ligger på havets botten, tömd på energi och luft.
Svar: Noll.
Mina tankar går till alla på Saab som kämpat mot alla odds och mot allt företagsekonomiskt förnuft. Det är beundransvärt och hoppgivande. Det finns något magiskt i Saab som förvrider huvuden och väcker kämpaglöd. Kanske, kanske – som livet självt.
