Ligger hemligheten i detaljerna? När hajpen landar och förnuftet kommer tillbaka föds även nya tankar. Ett stort samtalsämne är – eller har åtminstone varit – handtagen till Volvo EX60. Innan jag hade fått se dem med egna ögon och endast läst som hastigast om dem, var min uppfattning att flärpen skulle tryckas nedåt. Alltså att hela hajfenan trycks ned i listen, som en mekanisk dörrknapp som öppnar dörren.
Med lite eftertanke hade det kanske inte varit den bästa av idéer – men kanske hade det varit bättre än tryckknappen vi fick? Du som ännu inte känner till hur EX60-dörrknappen fungerar: det är alltså en elektrisk knapp på andra sidan hajfenan. Det krävs lite fingerfärdighet för att öppna, måste dock tilläggas. Det här har gett ringar på vattnet, bland annat när det kommer till räddningstjänsten vid eventuella haverier.
Enligt uppgift ska dessa knappar ha så kallade redundanssystem – att de ändå svarar om huvudenergikällan är strypt. Den tanken är dock aningen vansklig, och Kina godkänner inte ens systemet. Sedan hade en kollega till mig en annan invändning, som jag ännu inte har hört någon lyfta: att knappen blir krånglig att använda om någon lider av exempelvis artros eller liknande ledsjukdom. Vilket i sin tur alienerar vissa köpare och möjligen en större kundgrupp.
När jag och några andra kollegor diskuterade ämnet vid ett annat tillfälle landade vi alla i att det är ett pragmatiskt produktionsbeslut; att slippa flera utvecklingssteg med en annan handtagslösning som innebär stora kostnader. Det här ger en liten vinst i den andra änden, när det kommer till pris till kund. Som ju ändå visade sig vara högre än många kanske hoppades. Men frågan är om allt detta rimmar med vad Volvo står för?
Skulle Volvo sedan välja att uppdatera detta till en kommande facelift av EX60 hade det därtill inte varit alldeles oväntat. Det händer emellanåt att tillverkare gör en U-sväng. Är handtagen möjligen, förutom besparingsaspekten, ett beslut taget i hast? Att tidplanen inte skulle hålla för att utveckla en ”bättre” lösning? Det får vi nog aldrig veta.
”Men frågan är om allt detta rimmar med vad Volvo står för?”
Det här får mig att tänka på en annan företeelse: baklamporna på Maserati 3200. ”Bumerangerna”, som den lanserades med, byttes ut till en mer traditionell design när faceliften kom (4200 fick en ny motor och ett nytt namn men är nästan samma bil). Om jag inte är helt ute och cyklar var det Luca di Montezemolo och Giorgetto Giugiaro som fick kalla fötter och manade till en mer generisk design i elfte timmen inför lanseringen av 4200.
Var det rätt beslut? Antagligen inte, och modellen tappade lite av sin egenhet. I det fallet var det dock inte en säkerhetsmässig åtgärd, utan istället en åtgärd av flärdfull karaktär. Och på tal om den kinesiska marknaden är den inte det minsta flärdfull. Den är ytterst konkret. En säljsuccé i Kina kan innebära avgörande försäljningsintäkter. Det är inte konstigt att exempelvis artister vill slå igenom i USA – marknaden är ju så mycket större. Att Kent släppte Isola och Hagnesta Hill på engelska är enbart av denna anledning. Skulle man fråga någon i USA om de känner till Kent, hade de nog kontrat med: ”D’you mean that Superman dude?”
Ett tydligt exempel på en satsning på en större marknad som inte riktigt gick hem. Men Volvo är redan del av det kinesiska etablissemanget, vilket styrker de bearbetade dörrhandtagen till EX60. Ett motargument skulle då möjligen kunna vara att sedaner är den egentliga, kinesiska melodin. Och där finns ju redan ES90. Nu ekar Jocke Bergs röst i huvudet, med textraderna ”Om du var här, om jag var där”.
Trevlig läsning!
Från ledarsidan i auto motor & sport nummer 4/2026
