Carl Graham Fisher var bekymrad.
Han hade fått bra snurr på sitt företag, Prest-O-Lite, som tillverkade strålkastare till den amerikanska bilindustrin. Så det var inte där som skon klämde.
Nej, det var den amerikanska bilindustrin som Carl Graham Fisher oroade sig över. Han tyckte att de inte alls hängde med den europeiska i utvecklingen.
Han ville skapa en testanläggning som också skulle fungera som en racingbana.
Hans idé fick support av tre andra företagare i staden Indianapolis, företag som också var underleverantörer inom bilindustrin.
Sedan gick allt fort. Som det ofta gör i landet ”där allting är möjligt”.
Blott sju månader efter att kvartetten i december 1908 köpt 328 hektar åkermark i stadens nordvästra utkant kunde banan – Indianapolis Motor Speedway – arrangera första tävlingen. En tävling för motorcyklar som blev rena rama fiaskot. Underlaget – oljegrus – havererade och banan var i princip okörbar.
Men det skulle bli bättre. Mycket, mycket bättre.
Knappt 18 månader sedan kördes det första Indy 500. Hela banan hade fått ett nytt underlag: 3,2 miljoner tegelstenar hade lagts runt den 3,2 kilometer långa ovalen!
Sedan länge är loppet på ”The Brick Yard” världens största sportevenemang – om vi räknar publiken på en enda dag.
För oss svenskar är givetvis 1999 ett alldeles speciellt år: Det var då som Kenny Bräck tog en av svensk motorsports största framgångar genom tiderna när han vann loppet.
På söndag körs det 100:e loppet – precis som vanligt på Memorial Day.
Alla biljetter till jätteanläggningen är – för första gången – sålda i förköp. Det betyder över 300.000 åskådare!
Kanadensaren James Hinchcliffe – som bland mycket annat är självutnämnd borgmästare för den fiktiva staden Hinchtown på sociala medier – har kört till sig pole position i jubileumsloppet efter ett varv med en snittfart på 370,15 km/h.
Förra året var samme Hinchcliffe nära att omkomma efter en fruktansvärd krasch under träningen inför Indy 500.
Stor publik, höga farter och stora risker har alltid gått hand-i-hand på Indanapolis Motor Speedway.
Det var verkligen inte bättre förr.
Inför årets lopp har nyhetsbyrån AP grävt fram sin rapport från det allra första loppet 1911.
Det är en hisnande läsning. Förutom att språket känns gammaldags är det ögonvittnes-skildring av en 80 mil lång hastighetstävling som ansågs som en bisarr kamp för galningar.
Det gick inte så fort som nu. Den förste segraren Ray Harroun skröt efteråt att ”inte vid något tillfälle var gasspjället helt öppet”. Det säger en del om tillförlitligheten i bilarna att det var en bra strategi att aldrig köra med full gas.
Men förare och mekaniker tog vansinniga risker för att vinna ära och rikedom. AP skriver att ”en man förlorade livet och tre andra skadades allvarligt”. Nästan alla var mekaniker. Vid den här tiden var det vanligt att man hade mekaniker ombord för att hålla koll på olika system och ibland för att balansera bilen. Men om man läser AP:s rapport verkar det som bilarnas passagerare existerade med det enda syftet att slungas ut från spinnande, rullande, kraschande eller sönderfallande bilar.
Även om säkerheten inom motorsport har höjts på de 105 åren finns hotet om fara alltid närvarande. Något som vi alla hoppas enbart blir ett hot och inget annat när startern för 100:e gången påkallar:
”Ladies and gentlemen, start your engines!”
40 roliga, tokiga, häpnadsväckande, unika och fantastiska milstolpar i Indy 500-historien.
