I dagarna firar Volvo 50-årsjubileumet av trepunktsbältet. Vi har hjälpt till att hylla Volvo för att ha varit först och för att ha uppfunnit bältet. Men det är inte sant.

Volvo var först ut med trepunktsbälte som standard. Det kom i både Volvo PV544 och Volvo Amazon 1959. Så långt är historien sann.

”Men att Volvo skulle ha uppfunnit trepunktsbältet är en myt som med tiden blivit till en sanning,” säger en person med god insyn i bilsäkerhet och Volvo.

Det är ingenjören Nils Bohlin som tillskrivits uppfinningen som anses ha räddat miljontals liv genom åren. Volvo skriver själva att det tidigare funnits system, som dock inte fungerade särskilt bra. Våra källor säger att Bohlins huvudsakliga bidrag var att modifiera infästningen i kardantunneln.

”Volvos verkliga bidrag var att man gjorde trepunktsbältet tillgängligt i serietillverkning. Och det var dåvarande chefen Gunnar Engellaus förtjänst,” säger en annan källa med god inblick i den tidens säkerhetsarbete.

Det här förklarar också varför Volvo hade svårt att få patent på konstruktionen. Det tog elva år innan Volvo fick ett patent – men inte för själva konstruktionen utan för en ”passande användning av trepunktsbältet”!

Det skriver doktorerna Rune Andreasson och Claes-Göran Bäckström i sin bok ”The Seat Belt: Swedish Research and Development for Global Automotive Safety”. De har studerat åkandeskydd i bilar under hela sin karriär.

Volvo var i många år inblandade i en juridisk tvist med Volkswagen för att de senare nyttjat denna ”passande användning”.

”Först på 1980-talet avgjordes striden. Volvo vann, och fick en stor påse pengar från Volkswagen,” berättar en källa.

Det är en amerikansk uppfinning. Roger W Griswold och Hugh DeHaven konstruerade och patenterade (!) det första trepunktsbältet i USA 1951. Det är i stort exakt samma system som används i dag – en kombination av diagonalt och midjebälte i ett oavbrutet band.

Griswold hade arbetat med bältet för det amerikanska flygvapnet redan år 1945. DeHaven var en stridspilot (från första världskriget) som senare forskade i människans tolerans av snabb och plötsligt deceleration.

Men de amerikanska biltillverkarna var iskalla inför Griswold/DeHavens uppfinning. Först i mitten av 1950-talet började de erbjuda midjebälten – som tillbehör. Midjebälte blev inte standard i USA förrän en lag kom 1964. Trepunktsbältet blev standard långt senare, i USA.

Det arbete som DeHaven och Griswold gjort hamnade senare i Sverige under tidigt 1950-tal som en del av en arbetsskyddsplan som Vattenfall (!) arbetade med. De ville ge ett bättre skydd åt sina fordonsförare.

Två ingenjörer hos Vattenfall konstruerade ett tvåpunkts diagonalbälte. Men de framförde också åsikten att ett trepunktsbälte – enligt DeHaven/Griswolds lösning – skulle ge ett mycket effektivare skydd.

Stig Lindgren, medicinsk rådgivare hos Vattenfall och mentor åt ovan nämnde bokförfattare, kontaktade Volvo-ledningen 1956 med idén att utrusta deras bilar med säkerhetsbälte. Resultatet blev att Volvo (men också Saab) installerade tvåpunktsbälten 1958. Och året senare gjorde Volvo trepunktsbältet till standard.

Därmed var man först i världen att utrusta sina bilar med trepunktsbälte. Men uppfinningen kom från USA – via Vattenfall. Och Volvo uppfann inte trepunktsbältet.

”Men det här är en myt som rotat sig. Det hjälper inte att du skriver sanningen,” som en källa uttrycker sig.