Efter att du lärt dig älska slumpen kan du gå vidare med en riktig hardcoremetod. Tärningsmetoden. Den är så stenhård att du kanske ska vänta med den några somrar. Men, den kan bjuda på så ofattbart många härliga överraskningar att du nog borde testa den åtminstone en dag redan i år.

Du tar en tärning. Tar fram kartan. Ritar en liten ring runt platsen du är på och markerar vägar från platsen med 1, 2, 3 osv. Sedan slår du tärningen. Vid nästa vägskäl gör du exakt samma sak. Efter några tärningsslag har du dagens rutt klar.
Hur kul som helst. Och när du tröttnat på att bara låta tärningen bestämma rutten så fortsätter du med att låta den bestämma vad ni ska äta. Eller om ni ska stanna vid den där slottsruinen. Spendera en dag med tärningen och du kommer häpna över mängden överraskningar den bjuder på.

Tärningen är beroendeframkallande. Efter några dagar kommer tärningen bli helt central i er existens. Jag har fått det förklarat för mig av en psykolog. Det handlar om ansvar. Det blir nämligen tärningen som bär fulla ansvaret för dina handlingar. För det är tärningen som bestämmer. Du utför bara tärningens önskan. Därför kommer ni låta tärningen bestämma mer och mer på er semester. Som ”om vi slår en trea eller högre så badar vi på nästa strand” och ”slår vi en etta så kör vi Ferrarin nakna resten av dagen”.

Men mycket vill ha mer. Och insatserna kommer höjas ytterligare. Snart kommer ni använda tärningen till helt livsavgörande beslut. ”Om nästa kyrka är på höger sida och vi slår en trea, så gifter vi oss”, eller varför inte ”Om nästa bank är på vänster sida och vi slår en sexa så rånar vi den med en vattenpistol”?

Ju mer du tar ut svängarna och låter tärningen bestämma, desto mer händelserik semester. Dina arbetskamrater kommer gapa av avund runt fikabordet i höst när de inser storheten i dina handlingar. Och era barnbarn kommer tro att ni ljuger när ni berättar om era äventyr.