Det är väldigt kul att ni verkar ha uppskattat det senaste numret. Läsarfeedback hjälper oss att finjustera och paketera vår produkt på bästa möjliga sätt. Om vi kan utläsa några tydliga tendenser och trender så är det helt klart att drivlinor är en viktig fråga för er, våra kära läsare. Men den tendensen ser vi även i branschen.
När du läser detta har vi hunnit ha val i Sverige; även inom den politiska sfären är det inte som vi tidigare kunde tro. Inför valet läste jag en undersökning som visade att vi inte längre ”väljer drivlina efter parti”. Visst, vi ska inte generalisera, men undersökningen och dess resultat visar att vi inte riktigt lever enligt vad vi lär. Eller önskar. Det går alltså inte att generalisera alls, egentligen. Med det som utgångsläge vill jag återigen uttrycka att bilar och politik inte hör ihop, även om det går att politisera bilar om man så vill.
Något som däremot är säkert är att vår bilpark kommer att vara mer blandad än vad några politiska löften och prognoser tidigare har hävdat. Och det spelar ingen som helst roll hur bra (eller dålig) eltekniken är: om du inte vill köpa en elbil finns det ingen som kan få dig att tänka annorlunda. Jag vill bara klämma in att eldrift är ett högst effektivt sätt att köra bil på, men därtill understryka att effektivitet och det emotionella per definition är varandras raka motsatser. Enkelt uttryckt: jag kommer inte att göra något om jag inte själv i mitt hjärta vill det.
Nyheten om att STCC skippar den elektriska satsningen är ett tydligt bevis på detta. Inte från arrangörernas håll, utan från publikens håll. När vi publicerade nyheten om att STCC gör comeback under helt nya förutsättningar, fylldes våra kommentarsfält av hyllningar och glädjerop.
När STCC gav sig på ett försök till ett helelektriskt mästerskap för ett par år sedan blev det raka motsatsen, och kategorin lades på is. Från och med 2027 blir det förbränningsmotorer och GT4-reglementet som gäller. Och det svenska folket tycks inte kunna vara gladare.
Även i Formel 1 backar man från den kraftiga elsatsningen som gjordes inför 2026, med mindre eleffekt och mer förbränningseffekt framåt. Vill man ta tempen på vad folket vill, är detta tydliga indikationer.
”Eldrift är högst effektivt, men effektivitet och det emotionella är varandras raka motsatser”
Vi får helt enkelt acceptera att ”övergången” kommer att ta längre tid – mycket längre tid än vad vi har trott. Den som vill ha eldrift kommer att välja eldrift, och den som hänger kvar vid fossildrift kommer att göra det och eventuellt ”gå över” när man känner att det är dags. Om alls. Det går inte att tvinga någon till något. Som tillverkare kan man i stället erbjuda vad som finns, och sedan låta kunden närma sig när den är redo. Politiska incitament kommer inte att göra skillnad, det är bara att se på frukten av de senaste nästan tio åren.
För egen del ser jag (från förarplats) endast fördelar med eldrift. Men när jag sätter mig bakom ratten i min Z3, med 1,9-litersmotorn, känner jag inget annat än motorglädje. Den är mekanisk, den andas (bokstavligen), och den berättar för mig hur den mår. Det är en helt annan connection jag känner med min fossilbil. Men är något bättre än det andra? Nja. Det beror på vad man är ute efter. Och jag upprepar det som en läsare på Facebook skrev: ”Strunta i vad som får hjulen att snurra, och ha kul bara!”
Till nästa nummer ser du för övrigt ett nytt ansikte här då jag lämnar över print-ansvaret till en tidigare auto motor & sport-kollega, medan jag förflyttar mitt fokus till det digitala. Och när vi ändå är inne på ämnet förändring: varför finns inte ordet frunk med i ordlistan? Svenska Akademien, om ni läser det här, vilket jag förutsätter, är det ett ypperligt tillfälle att fundera närmare på detta! På återhörande.
Trevlig läsning!
Från ledarsidan i auto motor & sport nummer 11/2026
