Det finns visserligen eldrivna sportbilar som levererar betydligt mer effekt än Taycan Turbo GT – som hör hemma i 800-hästarsklassen. Men a) de är inte många och b) Porsche har redan med god marginal passerat gränsen för det extrema i standardbilen.

Nu skruvar man upp nivån ytterligare med ett Mantheykit. Prislappen? 4 014 000 kronor.

Det finns bensindrivna sportbilar som accelererar nästan lika vansinnigt som denna über-Taycan, exempelvis McLaren 750S och Porsche 911 Turbo S. Men där förbränningsmotorerna bygger sin kraft med varvtal känner elmotorerna i Turbo GT bara till explosioner med så våldsam sprängkraft att Porsche inte ens försökt sätta siffror på dem. Med undantag för launch control-starten, då vridmomentet når 1 270 Nm.

För att förklara katapulteffekten börjar vi vid Nürburgrings lägsta punkt i partiet Breidscheid. Därifrån fortsätter det genom den uppåtgående högerkurvan Ex-Mühle. Det är en stigning som till fots känns mer som en klättring än en promenad. Här tappar till och med starka bensinbilar andan.

Det är förstås logiskt i en brant uppförsbacke. Problemet är bara att inte ens vanliga Turbo GT verkar bry sig om logik. Åtminstone känns det inte så. När du ger fullt uppför Ex-Mühle agerar bilen precis likadant som den gör ut ur långsammare kurvor: den möblerar om dina inre organ. Hur snabbt det går beror på hur hårt man kliver på gaspedalen.

305 på framaxeln

I Turbo GT med Mantheykit blir det ännu vildare. Kitet går att eftermontera.

Här har de kördynamiska systemen fått en vassare kalibrering med modifierat aktivt chassit med luftfjädring och bakhjulsstyrning. De keramiska bromsskivorna fram mäter 440 millimeter, det är två centimeter mer än tidigare och 21-tumsdäcken har blivit bredare: från 265 respektive 305 mm till 305 respektive 335.

Bilarna vi har under testdagen har dessutom olika däck. Turbo GT med Weissachpaketet har högpresterande Pirelli P Zero R, medan Mantheybilen står på trackdaydäcken P Zero Trofeo RS.

För att klara det ökade marktrycket från aerodynamiken har däcken högre belastningskapacitet. Jämfört med Turbo GT med Weissachpaket genererar Mantheyversionen 3,2 gånger så mycket downforce vid 310 km/h: 710 kilo.

När det kommer till aerodynamiken har i princip ingenting lämnats orört. Mest iögonfallande är den ställbara bakvingen och skärmbreddarna.

Tillbaka till Ex-Mühle. Den här gången sitter vi i Mantheyversionen, som levererar 816 i stället för 789 hästkrafter.

Effektskillnaden känner man inte – däckskillnaden märks desto mer. Mot uppförbacken kan du styra in betydligt mer aggressivt och samtidigt få bättre precision. Sidokrafterna hinner pressa inälvorna utåt ordentligt innan accelerationen från elmotorerna tar över och pressar dem bakåt.

Men den tydligaste skillnaden mellan GT och Manthey-Taycan är framför allt greppet från de ångvältsbreda Trofeo-däcken. Det är vansinnigt att det går att kasta runt det 2 235 kilo tunga monstret så hårt genom kurvorna.

Porsche erbjuder även Trofeo RS-däcken i dimensioner som passar GT-modellen, det hade varit intressant att testa. Då hade aha-upplevelsen dock blivit mindre. Att de aerodynamiska uppgraderingarna fungerar visar rekordfilmerna från Nordschleife med de båda GT-versionerna. Men för att fördelarna verkligen ska bli märkbara måste du köra fruktansvärt fort.

Med fötterna på jorden

Jag känner mycket väl igen den obehagliga känslan när bilar lättar över krönet vid Schwedenkreuz. I vanliga GT upplevde jag dock inga tendenser till lyft vid 240 km/h. Och i Mantheybilen märkte jag ingen ökad stabilitet i drygt 250 – men den högre hastigheten till trots blev bilen heller inte mindre stabil. I båda bilarna går det att komma upp i omkring 270 km/h här.

Ett annat exempel är nedförbacken i Pflanzgarten II, där man under de första meterna ofta får samma känsla av tyngdlöshet som i en berg- och dalbana. Även här känns båda versionerna likadana.

Stabiliteten imponerar, inte minst tack vare det aktiva chassit som håller alla karossrörelser i schack – även de vertikala. Lägg till lugnet som infinner sig till och med när du med rejäl fart dundrar igenom den dubbla högern vid Flugplatz och den bakhjulsstyrda fyradörrarsbilen inte rycker till vare sig på väg in i eller ut ur kurvan.

Den fina balansen bekräftas i förardisplayen: temperaturen och lufttrycket stiger nästan exakt lika mycket i samtliga fyra hjul.

Däremot mattas precisionen i bromspedalen av. ABS-systemet griper in ganska tidigt och det händer även att bromsverkan plötsligt ökar trots att du håller ett konstant tryck på pedalen. Ibland mer, ibland mindre. Dessutom är pedalkänslan lite olika i de två GT-versionerna.

I övrigt fortsätter Taycan att förbluffa, särskilt Mantheyversionen med sin extra prestanda och vilda racinglook.

Frågan är bara: Vem är den egentligen till för?

I raskt turistkörningstempo hinner du köra tre eller fyra varv innan batteriet börjar bli ett problem. Och för betydligt mindre pengar finns bensindrivna banvapen som väger 700 kilo mindre.

Mantheykitet framstår därför främst som en teknisk uppvisning – som samtidigt förmedlar väldigt mycket motorsportkänsla. I Mantheyversionen har Lars Kern slagit sitt eget Turbo GT-rekord på 6.55 minuter runt Ringen med tolv sekunder.

Som sagt: även Porsche tycker om att överdriva.

TEKNISKA DATA

Kaross
Tvåsitsig kupé, L x B x H 5 014 x 2 046 x 1 385 mm, axelavstånd 2 900 mm, bagage- utrymme fram/bak 81/367 l, tjänstevikt (DIN)/lastkapacitet 2 235/235 kg. 

Chassi
Dubbla spindelleder/luftfjädrar fram, flerlänks/luftfjädrar bak, keramiska skivbromsar fram och bak, däck fram 305/30 R 21, bak 335/30 R 21.

Kraftöverföring
Fyrhjulsdrift, fast utväxling fram, tvåväxlad växellåda bak.

Motor
Två elmotorer (PSM), systemeffekt 600 kW (816 hk), max systemeffekt/-vridmoment med launch control 760 kW (1 034 hk)/1 270 Nm, litiumjonbatteri, bruttokapacitet 105 kWh.

Prestanda

Grundpris
Porsche Taycan Turbo GT med Weissachpaket och Mantheykit: 4 014 000 kr