Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning. Publicerades första gången i auto motor & sport nummer 9/2026

När man kastar sig in i utmaningar utan att tveka kan det sluta med allt från klaustrofobi i en Polo Cup-bil på Nürburgring till historisk formelracing i Velodromloppet.

Hur det kom sig att jag tävlade mot Sabine Schmitz i mitt livs första bilrace på Nürburgring. Och hur jag nästan tjugo år senare gjorde formeldebut i Velodromloppet.

Ibland tror man inte att det är sant. Man får nypa sig i armen. Fick jag verkligen frågan om att köra racingbil med ett fabriksteam? Tanken svindlar. Men jag svarade ja. 

Jag brukar tänka att, ”de får skylla sig själva om de frågar mig – för jag kommer att svara ja”.

Det här hände 2007, innan jag börjat tävla med bil. Jag körde fortfarande mc och hade blivit framröstad Dakarhjältinna av Eurosports tittare.

Det osannolika telefonsamtalet från Volkswagen Motorsports racingchef i Tyskland: ”Kan du köra bil på bana?” Mitt svar: ”Yes, of course.”

Konsekvenskalkyl: det löser sig. Jag hade inte kört banracing, men jag tänkte att en formelkurs tjugo år tidigare fick duga.

Några veckor senare körde jag test för att få delta som gästförare i VW Polo Cup på Nürburgring, i en helt Dakar-stripad bil. Jag hade aldrig kört en modern racingbil med slicks, HANS-nackskydd och proffsteam. Fick nästan klaustrofobi, så hårt fastspänd i racingstolen och kunde knappt andas.

”Med klossar på pedalerna och sätet framflyttat maximalt satt jag där på startlinjen – som vanligt utan att ha testat bilen”

Jag kunde inte banan eller bilen, men memorerade instruktörens anvisningar och hängde på de andra förarna. Tänkte: kan de, så kan jag.

Två pass i torrt. Sen regn. På med regndäck jag aldrig testat. En intensiv dag för en total nybörjare. När dagen var slut kom beskedet: ”Du var inte snabbast… men du klarade gränsen. Välkommen till Nürburgring!”

Wohoo, here we go! Nu var det bråttom att skaffa licens. Två veckor före start tog jag internationell licens och fick coachning av regerande Polo Cup-mästaren Jimmy Johansson.

Hur gick racet? Jag kom sist, men inte varvad. Och på kvalet var jag bara dryga sekunden efter ”Ringendrottningen” Sabine Schmitz – en seger för mig.

Så när Johan Lund i Team Orresta frågade om jag ville köra Velodromloppet Historic Grand Prix i juni, var svaret lika självklart som då: ja. 

Som vanligt utan att ha testat bilen. Med klossar på pedalerna och sätet framflyttat maximalt satt jag där på startlinjen.

Helgen bjöd på allt: blött kval, Wet Race som torkade upp, torr söndagsmorgon – och sedan ett skyfall som gjorde banan till rena överlevnadstestet.

Resultatet? Tolva av tjugofem bilar och vinnare av Lady Cup på lördagen. En snurr i oljeblandat regn på söndagen gav trettonde totalt och andra dam.

Jag vill verkligen tacka Johan Lund för chansen att köra hans Formel Vee BRP 70. Den fungerade perfekt hela helgen.

Jag är så tacksam att jag fått testa alla dessa utmaningar. Racingglädjen är densamma oavsett vad man kör, och historisk racing ligger mig varmt om hjärtat. Tips är att kolla historisk racing – äkta racingglädje!

Nästa utmaning – Midnattssolsrallyt! Där ska jag åka Historic Regularity som co-driver för första gången. Stay tuned!