Just i dag, den 3 september, har Sverige haft högertrafik i 40 år. Övergången beslutades av riksdagen 1963, och efter planering av en särskild högertrafikkkommission och en intensiv informationskampanj i media genomfördes övergången klockan 05.00 den 3 september 1967.
Bilden av övergången till högertrafik på Kungsgatan i Stockholm har blivit klassisk. Det vimlade av folk, cyklister, taxibilar,
Symbolen för Sveriges övergång till högertrafik, som användes i den intensiva mediekampanjen tiden för övergången.
polisbilar och poliser till häst i rena karnevalsyran, och det blev lätt kaotiskt när alla skulle byta sida.
Sveriges Television direktsände en ”Dagen H-vaka” med inslag från hela landet minuterna kring det historiska klockslaget 05.00. Bland annat visades hur två ensamma bilar genomförde sidbytet på en väg i Luleå och hur massor av Chalmerister på cykel gjorde samma sak i Göteborg.
Den som vill uppleva en nostalgitripp kan se hela H-vakan på SVT:s hemsida, se länk nedan.
Övergången var givetvis en gigantisk apparat, även om trafikmängden var betydligt mindre då än nu. Ett stort antal
korsningar och vägskäl måste byggas om och massor av vägmärken flyttas och bytas ut. Till och med älgvarningsskyltarna byttes ut, förutom att de flyttades till höger sida; på de nya skyltarna kom älgen från höger i stället för vänster.
Efter beslutet om övergången 1963 byggdes alla nya vägar förberedda för högertrafik, bland dem Stockholms nya förbifart Essingeleden, som invigdes delvis den 21 augusti 1966. Då öppnades den västra körbanan med två temporära körfält i vardera riktningen. Först i september 1967, efter att högertrafik införts, öppnades den östra körbanan och vägen blev en av Sveriges första sexfiliga motorvägar.
Förutom vägombyggnader och byten av vägmärken måste samtliga bussar byggas om till dörrar på högersidan, och även de spårvägar som fanns kvar (innerstadslinjerna i Stockholm avvecklades till Dagen H) måste anpassas till högertrafiken. Dessa åtgärder var de som kostade mest pengar, runt 300 miljoner kronor.
Däremot var privatbilarna inget problem, eftersom alla redan i vänstertrafken (märkligt nog) hade ratten till vänster, till skillnad från i Storbritannien.
Hela omläggningen kostade cirka 600 miljoner kronor i dåtidens penningvärde.
