Ibland får vi höra att vår tidning är en entusiasttidning. För känslosam, för drömmande, för lite förnuft, för skojiga bilar, för verklighetsfrånvarande.
Helt enkelt för livsbejakande – fast de säger aldrig just så.

Men förklara för mig den som kan: varför göra en trist tidning om bilar? Varför försöka förvandla ett av livets glädjeämnen till något trist akademiskt? Alla måste vi transportera oss, men man kan göra resan till en upplevelse eller till en tidsslukare.
Varför stänga av sin känslor och försöka inbilla sig att man bara är rationell?
Ju mer jag tänker på det, ju mer förstår jag att vi jagar den rätta känslan dag ut och dag in hela tiden.
Vi jämför, analyserar, värderar och upplever bilar så intensivt vi kan på så många vis som möjligt.
Självklart är själva testandet, allt ingengörsmässigt mätande och analyserande extremt viktigt. Det är när man jämför, mäter, räknar och analyserar som känslorna får näring, bilarnas rätta jag kommer fram.
Vad är bra? Vad gillar vi? Vad ska man kräva?
Ytligt umgänge ger ytliga känslor.
Det noggranna mätandet och testandet är viktigt eftersom det driver på utvecklingen. När vi testar hur bra bilen klarar en undanmanöver, hur bra strålkastarna lyser och jämför garantierna avslöjas eventuella ”fuskare”. Ingen biltillverkare ska komma undan med halvdana lösningar. Man ska inte behöva köpa en dålig lösning, utan att veta om det.
Vi gräver oss så djupt i biltestandet att testlaget inte har en aning om vem som kommer att vinna förrän alla testprotokoll är ifyllda och excelmaskineriet räknat färdigt.
Det är en garanti för att tyckande inte ska avgöra. Den personliga favoritbilen kommer kanske sist? Och det är okej.
I det här numret tar vi för första gången ett gigantiskt grepp om ALLA bilar i mellanklassen och jämför 22 bilar. Bäst och sämst på alla viktiga områden.
Hör gärna av dig med synpunkter på testet! Ska vi göra mer av den här sorten?
Det som först slår mig är att bilarna verkligen är riktigt olika. Egenskaperna skiljer sig rejält åt och det gör också slutbetygen. Det är inte bara namnen, prislapparna och designen som skiljer dem åt.
När hörde du senast: ”Alla bilar är lika bra?”
Det är fel.
Det andra mycket intressanta är att det absolut inte går att rangordna bilarna efter prislapp eller efter varumärke.
Kanske får en och annan fördom sig en törn? Jag hade i alla fall inte kunnat tippa ordningen.
Det tredje riktigt spännande händer när jag går in i vår databas, där ägare satt betyg på sina egna bilar. För det första finns det för få betyg för att få statistisk säkerhet på de aktuella modellerna från Alfa, Cadillac, Hyundai, Kia och Nissan. Tydligen kör för få ams-läsare dessa bilar.
För det andra är ägarbetygen förvånan-svärt jämna. Bäst ägarbetyg får Mazda 6 och Lexus IS. Men testets jumbo Jaguar X-Type får också riktigt bra betyg.
Det bevisar att kärlek inte kräver perfektion, bara rätta känslan.
Vår kärlek och våra känslor för bilar styrs, precis som till människor, inte av förnuftet.
Vilken tur.