Jag brukar inte vilja börja med att klaga. Men nya Audi Nuvolari. Vad händer? Varför får den så mycket mothugg? Är inte det här en av de mest spännande avtäckningarna i år? Kanske är det så att avtäckningen av Ferrari Luce blev lite för mycket att hantera. Och som bieffekt har vi fått grumlig syn i dess kölvatten. Men problemet är kanske djupare än så, men det får bli en annan ledartext. Ponera nu att Ferrari Luce såg ut som Nuvolari.
Då hade hela – och nu menar jag hela – den samlade bilvärlden befunnit sig i en helt annan sinnesstämning just nu. Ferraris aktiekurs dök när det mytomspunna italienska sportbilsmärket drog av duken från Luce. Men hade det stått en mattröd Ferrari ”Nuvolari” under det skynket, hade den med all sannolikhet hyllats som det största italienska undret sedan Den sista måltiden. Istället blev allt fel. Det dröjde inte länge innan Ferrari Luce föll offer för AI-retuschering i varenda bilkanal på sociala medier; och AI-genererade filmer om Audi Nuvolaris lansering – fast i en nedvärderande och skämtsam ton – florerar nu flitigt.
Ja, Nuvolari ser ut som en R8. Och ja, den ser äldre ut än bilarna i filmen I, Robot. Men om vi försöker stilla oss en sekund. Finns det inte värre saker att klaga på? I ljuset av världsläget beklagar vi oss alltså över att Nuvolari ”ser ut att ha ritats av Jaguars designteam”. Nuvolari är emellertid ingen revolution i sig – det italienska namnet användes av Audi redan till ett koncept som visades upp 2003. Då var det en lite snyggare version av A5:an, som sedan lanserades 2007.
”Men hade det stått en mattröd Ferrari ’Nuvolari’ under det skynket, hade den med all sannolikhet hyllats som det största italienska undret sedan Den sista måltiden”
När vi ändå är inne på det italienska spåret pågår nu även en diskussion om Nuvolaris likheter med Lamborghini Temerario. Det finns onekligen likheter; sannolikt delar de både en och annan komponent. Men det är inte första gången något dylikt inträffar. Audi R8 var släkt med både Huracán och Gallardo. Jag vill ändå slå fast att Nuvolari är bland det hetaste som har visats upp på senare tid. Ferrari Luce är betydligt mindre het, och då har jag inte ens nämnt Royal Pop-klockan, som mest känns som ett hån mot marknaden. Nästintill ett ilsket experiment. Men även det är en annan ledartext.
Luce-debatten tänker jag inte grotta ned mig i just nu, men det är uppenbart att Ferrari har haft många vändor från ritbordet till färdig produkt. Att de faktiskt exploaterar elmotorn som drivlina är dock väldigt spännande. Luce förstärker till och med ljudet från bilens elmotorer för att fostra en ny, växande skara tech-entusiaster. Det är just detta som konkurrenterna behöver bevaka noga; jag tror att Ferrari är något på spåren här.
Men just nu, i skrivande stund, är det inte mycket som slår ljudet av en högvarvig förbränningsmotor, trimmad för ban-
användning. Och doften som uppstår när man befinner sig på en motorbana och hör de skrikande motorerna svischa förbi i bakgrunden. Det kommer en tid då detta blir retro, men just nu gäller det att njuta.
Men vill du veta vad som är absolut mest irriterande med modern teknik? När bilen plötsligt varnar för att nyckeln inte befinner sig i fordonet – precis när man hinner svänga ut på Essingeleden. Vad exakt var det du väntade på?
Trevlig läsning!
Från ledarsidan i auto motor & sport nummer 8/2026
