Vi befinner oss just i den tidsperiod som rätterligen borde beskrivas som”silly season 2″, eftersom alla försöker tolka hur Formel 1-året kommer att se ut mot bakgrund av alla tester som körs med de nya F1-bilarna. Spektakulära analyser avlöser varandra i olika media allt efter hur varvtiderna ser ut på Jerez, Valencias eller Barcelonas GP-slingor.
Men det är i praktiken taget omöjligt att förutse vem som ska vinna och vem som blir tvåa i Australiens GP eller för den delen något av de övriga 17 GP-loppen i år eftersom alla bilar är i olika skeden av uppbyggnad och fintrimning.
De flesta teamen har dessutom inte visat sina vassaste vapen ännu, de allra senaste och bästa aerodynamiska detaljerna, eftersom inget team vill avslöja något för konkurrenterna, de kan ju snabbt producera likadana lösningar.
Dessutom är det inte ovanligt så här års att bilarna körs med undervikt, möjligt eftersom det i grunden handlar om enskilda och privata tester utan några som helst kontroll av FIA. Det går alltså utmärkt för ett team som exempelvis råkar slutförhandla ett större sponsorkontrakt att köra sina bilar 50 eller 75 kilo lättare bara för att vara säkra på att framstå snabbare än vad man egentligen är.
En tilltänkt sponsor som just ska skriva på ett kontrakt värt 30-40-50 miljoner dollar eller mer håller naturligtvis ett öga på vad som sker på Jerez, Valencia eller Barcelona och är självklart mer benägen att skriva på kontraktet med F1-teamet om bilarna är snabba samtidigt som teamet får mycket publicitet i media.
Att se bra ut utåt och i media kan även vara en fördel internt i teamet. Om teamet och dess bilar framstår bättre blir arbetsklimatet mer positivt. Och för en yngre, mindre erfaren F1-förare, är det få saker som stärker självförtroendet så mycket som att köra om Fernando Alonso eller Kimi Räikkönen ibland.
I så motto har inte mycket ändrats. Men i regelverket runt Formel 1 har det skett en hel del. Först och främst har elektroniska förarhjälpmedel som "automat-start", alltså Launch Control, samt anstispinn-system förbjudits från och med 2008 års säsong.
Förarna måste nu, som förr i tiden, helt själva reglera hjulspinnet i starten och kan inte längre slentrianmässigt trampa gaspedalen i botten mitt i kurvorna och lita på att elektroniken eliminerar hjulspinn (och därmed eventuella sladdar) ut ur kurvorna.
De flesta förare säger idag att varvtiderna kommer att förändras mycket lite och det är möjligen så. Men vi kommer definitivt att få se fler förarmisstag och säkert ett par spektakulära snurrningar. Och starterna utan launch control kan säkert bli mer sevärda och leda till överraskande förändringar i startfältet.
Möjligen kan frånvaron av antispinn även leda till fler omkörningar – det är i alla fall en förhoppning FIA (och alla vi andra) har.
Även kvalet kommer att vara annorlunda. Själva kvalsystemet med tre omgångar och utslagning i de två första blir kvar. Men tredje och avgörande kvalomgången skärs ner tidsmässigt från 20 till 10 minuter. Därmed slipper F1-bilarna köra runt i tio minuter och bara köra upp en massa bensin (= vikt) innan de sista kvalrundorna på nya däck ska köras.
Under det nya slutkvalet på tio minuter kommer förarna att hinna göra två, möjligen tre försök på nya däck och kvalet blir därmed lite mer hetsigt och dramatisk för publiken på plats men framför allt för TV-publiken.
Ganska lika, men ändå tillräckligt annorlunda för att uppfattas om fräscht och spännande går Formel 1 in i sin nya säsong – där vi bara väntar för at se vad Heikki Kovalainen ska kunna göra åt Lewis Hamilton.
För att nu inte tala om Kimi Räikkönen eller Felipe Massa i Ferrari.
