Patrik – du har precis spenderat två dagar i en sportbil på världens mest ökända tävlingsbana. Hur känner du dig nu?
– Jag är mörbultad, trött och lycklig. Och lite vemodig, eftersom jag förmodligen inte kommer att få göra en sån här grej igen. Och så har jag skavsår i händerna efter ratten.

Lever banan upp till sitt rykte?
– Ja, jag förstår verkligen varför den kallas för Gröna helvetet. Man får aldrig slappna av. Det guppar och svänger hela tiden – och så går det fort. Den här banan lämnar ingen oberörd.

Hur fort körde du?
– Det gick i 265 km/h som snabbast, över Schwedenkreuz. Raksträckan var avstängd.

Vad körde du för bil?
– Porsche 911 Carrera S. Den var helt otrolig på banan. Det går att köra så fort med den där bilen – den är så jäkla stabil och kapabel. Jag kan säga att jag är mycket tröttare än vad bilen är just nu. Däremot fick vi avsluta lite i förtid när bromsarna på instruktörens bil gav upp efter typ 50 varv.

Det är nog många som drömmer om att få göra vad du just har gjort.
– Ja, det har verkligen varit en ynnest. Jag har fått påminna mig själv om att njuta. Efter ett tag vänjer man sig ju. Man tar en paus, dricker lite vatten och ger sig ut och öser med Porschen igen som om det var helt normalt.

Har du lärt dig något då?
– Ja, att det är mycket svårare att köra här på riktigt än i ett tv-spel. Jag ska jämföra de två sakerna lite mer ingående i en längre text, som kommer snart både i tidningen och här på webben. Dessutom ska jag dela med mig av alla tips jag har fått av min instruktör Timo.

Det ser vi fram emot! När kan vi läsa om det här?
– En fullständig rapport på hela min upplevelse, tips och jämförelse kommer inom kort i tidningen och här på sajten.

Vad händer nu?
– Med en stor skopa vemod måste jag konstatera att det är dags att åka hem.