Vi känner alla till hur enormt populär Volkswagenbubblan blev. Den såldes rekordlänge och gick från simpel folktransport till hippiefavorit. Men det fanns också en mörk baksida: fabriken använde slavarbetskraft och Adolf Hitler hade en framträdande roll i projektet.
En av de mest uppseendeväckande detaljerna är sparprogrammet som skulle möjliggöra för så många tyskar som möjligt att köpa en Volkswagen – där företaget först efter många år gick med på att betala tillbaka pengarna.
Folkbilen kostade 990 reichsmark när en genomsnittlig inkomst var 32 reichsmark. Volkswagen lanserade ett så kallat ”sparkarte” – ett sparkort där hushållet lade undan fem reichsmark varje vecka och därmed fick en stämpel på sparkortet. Efter drygt fyra år hade hushållet sparat ihop till en Volkswagen.
”Så länge bilen är transportmedlet för ett fåtal privilegierade kommer den fortsätta dela upp de ekonomiska klasserna. Därför måste bilen bli transportmedlet för alla klasser av människor”, skrev Hitler själv på insidan av försäljningsbroschyren 1939.
Över 300.000 tyskar gick med på att spara fem reichsmark i veckan – men sedan bröt kriget ut. Den nybyggda VW-fabriken ställdes om till att bygga militärfordon och uppgifterna om vad som faktiskt hände med tyskarnas sparade slantar går isär.
ClassicVolks skriver att västtyskar fick behålla sina sparpengar efter kriget men att alla östtyskar blev av med sina pengar, medan tidigare Top Gear-programledaren James May gick ännu längre i BBC-programmet James May’s Cars of the People från 2014.
”Hela sparprogrammet var ett enda stort bedrägeri. Hitler sparade i hemlighet ihop till något helt annat”, säger James May i programmet, och kommer sedan fram till att ingen – varken öst- eller västtyskar – faktiskt fick någon Volkswagen, utan att pengarna istället gick till kriget.
Men att sparprogrammet skulle ha varit lurendrejeri redan från början skriver inte Matt Gibbs under på. Han står bakom ett långt inlägg på forumet Axis History. Enligt honom förlorade en del tyskar sina sparade pengar, men inte alla.
I flera år försökte tyskarna göra upp med Volkswagen i rätten och det dröjde ända till 1961 innan fallet löstes. Enligt Högsta Domstolen hade Volkswagen ansvar för pengarna, även om det var en helt annan organisation som startat sparprogrammet före kriget, och Volkswagen dömdes att betala ut enorma summor i kontanter eller rabatter – något som blev klart först 1970.
Totalt kostade sparprogrammet Volkswagen 34 miljoner D-mark 1961, vilket i dagens penningvärde skulle vara värt ungefär 800 miljoner kronor.
Källor: State University of New York, Axis History, 7News WSVN, ClassicVolks, Historical Exchange Rates
