Väntan är över – äntligen får vi provköra Volvo XC60 för första gången. Är det Volvos bästa bil? Kommer den att frälsa kassaapparaten och rädda företaget? Tveklöst är det Volvos säkraste modell någonsin, men vi har också förslag på några viktiga förändringar!
Som uddamärke gäller det att sticka ut, att märkas. Och på den punkten uppfyller XC60 kraven. Men vi har några önskemål till … Foto: Samer Murad. KLICKA FÖR STÖRRE
Skulle den se snygg ut i verkligheten, eller bara konstig? Designen är rätt radikal, men det gäller ju att sticka ut.
Det tar en stund att smälta intrycken. Jag letar efter Volvo-DNA i linjerna. Grillemblemet är stort och kaxigt, grillgallret är nästan lite gulligt bulligt. Mjukt ser det ut att vara i alla fall, snällt mot fotgängare. Strålkastarna är XC-iga, de har klara drag av XC90. Därmed oväntat suviga måste jag säga. Vilket för övrigt gäller siluetten av grillen och huven, men å andra sidan är ju en upprättstående grill Volvos stil.
Karossidan förbryllar dock. Kilformen är spektakulär och hjulhusen snyggt mejslade som på V50. Men fönsterlinjen är som tagen från Ford Mondeo, sorry Mattin, extra komiskt då de två delar teknisk plattform (EUCD). Därmed inte sagt att det är osnyggt. Den höga karossidan kanske straffar sig i tät stadskörning. Det enda jag inte får till är att dörrhandtagen verkar lite lågt monterade. Men de känns i gengäld solida och dörrarna har riktigt fint tjoff. Bästa Volvon så långt.
Det som kommer att "sälja bil" är bakpartiet, det är inte likt någon annan på marknaden. Linjen precis under baklamporna är dragen så långt det går för att ge ett brett och stabilt intryck. Nog ser den bred ut, men det funkar. Baklamporna är oerhört läckra de också. Men bäst av allt är hur man snajdat till kofångaren bak. På V70 och S80 är kofångaren bak huvudnumret, på ett klumpigt sätt. På XC60 syns inte kofångaren. Den är mycket elegant. Rita om de andra nu!
Kördynamiskt har Volvo kommit långt med XC60. Allra längst av alla Volvo-modeller, som de själva hävdar? Hm … Kanske inte samma kvicka spänst som i S40/V50/C30, vikten är trots allt svår att trolla bort. KLICKA FÖR STÖRRE
Lucköppningen är mycket bred, här spelar man på funktionalism. Öppningen smalnar till några decimeter upp, precis så att de fetaste IKEA-paketen går in. De bakre ryggstöden fälls i ett handgrepp, dynan sitter kvar, det blir tokplant. Delbart 40/20/40 dessutom, då kan man åka fyra personer med moraklockan i mitten. Men en miss hittade vi, den främre passagerarens ryggstöd går inte att fälla fram helt. Nackstödet tar i instrumentpanelen, men på pressbilden går det fritt. Fast vi kör ju också förseriebilar, den detaljen är kvar att justera (och Volvo är underrättat).
Men hur är den att köra då? Volvo säger själva att det är den sportigaste bilen de byggt och här är det lätt att ta dem för bokstavligt. För vore det inte för S40/V50/C30 så är inte stamtavlan direkt prydd med sportiga bilar. De menar att XC60 är Volvon med den sportigaste ambitionen i sitt segment.
De körpiggaste i crossoversegmentet, BMW X3 och Ford Kuga, är lite piggare än XC60 – allt enligt vår testförare Fredrik Pettersson. Men ingen av de två klarar att matcha XC60 i komfort. Avvägningen mellan krängstyvhet och följsamhet är imponerande.
Vi far upp i bergen och hittar underbara kurvkombinationer som på stora bilden till höger. Laddar ordentligt och det smakar V50, det är bra. Styrresponsen är mycket alert och bilen är klippstabil. Endast hårt pressad understyr den, konsekvent. Bara en rejäl provokation får bakvagnen att kasta ut. Men inte ens då på ett negativt sett, nosen dyker bara in lite extra då. Kul och trygg.
Styrningen påminner om bästa V70 (2,0F), men det känns att de jobbat med den. Känslan och precisionen är bättre. De körpiggaste i segmentet, BMW X3 och Ford Kuga, är dock ytterligare något bättre. Men ingen av de två klarar att matcha XC60 i komfort.
Avvägningen mellan krängstyvhet och följsamhet är imponerande. Trots en lätt känsla när kurvtagarandan faller på, känns den skönt tung i lugnare mak. Och äntligen har man fått bukt med slamret i hjulställen, den tidigare stora plumpen i premiumbilschecklistan.
Behöver jag nämna sittkomforten i framstolarna? Jodå, de är som vanligt slösande bekväma. Mjuka dynor, underbart läder och härligt osportiga. Faktum är att jag gled runt ordentligt i stolen och slutade halvvägs ner på golvet när de fränaste kurvbilderna togs (tacka det dugliga chassit för det). Bra eller dåligt? Hur många procent av tiden bakom ratten kör du så? En halv, på sin höjd?
Några lösningar som förbryllar: Navigatorskärmen är nu fast i panelen, men varför sitter den inte i mitten? Och borde inte navigator och radioskärmen i toppen kunna integreras? Ekskivan är i alla fall läcker. KLICKA FÖR STÖRRE
Det enda som irriterar är att man inte gjort baksätet och insteget rymligare. Framstolarnas ryggstöd måste kunna göras smidigare, de stjäl extremt mycket plats för knäna. I mitten av ryggstödet finns en femcentimeter djup urgröpning, inte i ytterkanterna.
Dessutom är interiören inte luftig som brukligt i Volvo, de högt uppdragna sidorna ger en lite mer inbäddad känsla som konkurrenterna länge pysslat med.
I utbyte mot kupéutrymme får man ett hyggligt bagageutrymme som också upplevs som luftigt. Trots två decimeter tappad fordonslängd (med bibehållen kupérymd) mot V/XC70, är volymen hyfsat intakt: 495 liter är bra siffror i klassen. Men av de smarta sakerna som fack och lastskenor i V70/XC70 fanns på provbilen endast ett 12-voltsuttag kvar. Självklart finns i alla fall elassisterad bagagelucka att köpa till så man slipper kladda ner hela händerna med saltslask vintertid.
För tre år sedan började XC60 utvecklas, då kände man på sig att XC90 en dag kommer att bli för klumpig för kunderna. Korrekt. Men ingen kunde då föreställa sig att dagens kunder också helst skulle se "1,0-liters supersnåldieslar" under locket på bilarna. Av detta har Volvo dock inget att erbjuda, ännu i alla fall. Många är vi som tycker att den hyfsat snåla 2,0-dieseln från V70 borde kunna sitta fint. Att ropa hybrid är nog lite tidigt och på den frågan svarar man "att det kommer framöver".
I vår kommer i alla fall 2,4D med enbart framhjulsdrift vilket ger en koldioxidsänkning från 199 gram till 170 g/km. 170 är en bra siffra i segmentet.
Volvo XC60 har ett säljande bakparti med mycket karaktär. Men den höga karossidan med sina smala ”tittgluggar” känns inte som Volvo. KLICKA FÖR STÖRRE
På bilderna ser vi T6-modellen. Dubbelturbo, bensin och 285 hästar blir en populär variant i Ryssland förmodligen, men här hemma blir det bara dieslar, T6:an är struken. 95-97 procent av Volvos idag svensksålda XC-bilar har dieselmotor. De välkända 2,4-liters femmorna på 185 (D5) och 163 (2,4D) hästar. De brukar kännas lite väl bruksiga och högljudda mot konkurrenternas nyaste, men i XC60 känns det som att ljudnivån blivit bättre. En positiv överraskning.
Vad som dock saknas är lite mer action i automatlådan. Lite alertare växlingsschema skulle inte sitta fel, den dröjer kvar på höga växlar efter korsningar/rondeller och det kan dröja sekunder innan accelerationen återupptas. En parentes kanske, men nog så irriterande om man har en tid att passa och är sent ute.
Flipp eller flopp? Som uddamärke måste man sticka ut och samtidigt vara kompetent, och där har XC60 inga problem alls.
Men vi håller vi på att glömma den viktigaste nyheten: City Safety. Systemet är aktivt upp till 30 km/h och mildrar eller undviker påkörningar i köer. 75 procent av alla påkörningar sker under 30 km/h. Tycker systemet att föraren är på väg att krocka slår det på en tvärnit. Är hastighetsskillnaden upp till 15 km/h undviks olyckan helt, om väglaget är bra vill säga. Funktionen griper in tillräckligt sent för att man inte ska våga förlita sig på systemet som lathetsfunktion.
Bästa Volvon? Jodå, kombinationen av design, komfort och körspänst är lyckad. Men inom en snar framtid behövs lite snålteknik också. Ford, hjälp lilla Volvo nu!
Ladda hem hela provkörningen som pdf-fil, klicka här!
