Hoppa till innehåll

Hörapparater, algoritmer och äkta körglädje

Från häst och vagn till självkörande bilar. Är den moderna tekniken på väg att rationalisera bort den äkta körglädjen vi lärt oss att älska?

John Sempill
Sidhuvud John Sempill
Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning. Publicerades första gången i auto motor & sport nummer 9/2026

Det har hunnit rinna en hel del vatten under broarna sedan sist vi hördes. Jag har hunnit fylla år – en åldersångest som förstärktes av att jag plötsligt fick reklam för hörapparater i mitt flöde några dagar senare. Med detta som utgångspunkt, det vill säga tid, vill jag ta upp något som jag har funderat på. Det är lätt att bli blind för sin samtid; det vi bevittnar är utvecklingen i realtid.

Allteftersom bilen utvecklas (nu sätter jag diskussionen om drivlina åt sidan) blir den egentligen bara bättre och bättre. Den rationaliseras, skulle man kunna säga. Jag hade en diskussion med en branschkollega nyligen – som jag dessvärre har glömt vem det var just för stunden (sorry om du läser detta och möjligen är det jag själv som är branschkollegan) – som menade något i stil med att bilen utvecklas för att på sikt kunna köra själv. Ingen raketforskning visserligen – det är förstås exakt vad som pågår. Och så har det pågått ända sedan bilen blev kommersiell i början av 1900-talet.

Bilen fick elektrisk startmotor, tak, styrservo, automatlåda, och senare regnsensorer, parkeringssensorer, automatisk parkeringsfunktion – och nu har den åsikter om huruvida jag bör ta en fika eller inte.

Ofta säger man att man behöver titta i backspegeln för att veta åt vilket håll man ska. När den elektriska startmotorn stoppades in i bilen var det ingen som tänkte att ”detta gör vi för att du ska slippa köra alls om hundra år”. Nej, utan det naturliga resultatet är den långsamma doktrin som successivt rationaliserade bort det som vi en gång tyckte var kul. Eller?

Vi kan backa ännu ett steg: bilen byggdes inte från början ”för att man älskade att köra”. Häst och vagn fick man skjuts i. Begreppet dashboard (som bokstavligen skyddade passagerarna från kast och stänk från hästens hovar) är ett ord som helt enkelt har burits över till den automatiserade vagnen.

”Ur ett transportbehov har det vuxit fram fantastiska intressen: Vem kan bygga den mest effektiva motorn? Vem kan designa den snyggaste bilen?”

Med detta i åtanke är vi snart på väg att sluta cirkeln. Automobilen började som en automatiserad hästdriven vagn, sedan hände det massor under flera decennier, och nu är vi på väg tillbaka till ruta ett: nämligen att bli runtskjutsade i en vagn med fyra hjul.

Som vi tidigare har nämnt är det här något som Tesla redan utvärderar i Europa. I skrivande stund har Tesla fått grönt ljus av Transportstyrelsen för test av autonom körning i flertalet svenska kommuner: Askersund, Haninge, Sunne, Mullsjö och Nacka.

Miraklet i det hela är att ett bilintresse har vuxit fram under utvecklingens gång; vi tycker att det är kul att själva få köra bil. ”Inget ont som inte har något gott med sig”, sägs det. (Nej, ett transportbehov är inte ont, men citatet gillar jag.)

Ur ett transportbehov har det alltså vuxit fram fantastiska intressen: Vem kan bygga den mest effektiva motorn? Vem kan köra snabbast av alla? Vem kan designa den snyggaste bilen? Och så fortsätter det. Det är just det här som vi ska ta fasta på i tider av osäkerhet, där ingen tycks veta vart industrin är på väg. Sedan kommer det alltid att finnas de som bara vill ta sig till punkt B, men å andra sidan finns alla vi som plockar fram våra sommarbilar som vi ständigt förbättrar från en säsong till nästa.

Med historikerglasögonen på blir det solklart att vissa slogans och slagord har uppstått: ”There is no substitute”, ”Freude am Fahren” eller ”Vorsprung durch Technik”. I detta nummer [auto motor & sport nr 9/26] presenteras en variation av olika bilar som alla representerar det ovannämnda på olika sätt. 

Från dammsugarbilar med elmotor till mullrande V6-suvar och 50-åriga insprutnings-hatchbacks. Jag påminns ständigt om vilken mångfald det finns och att det verkligen finns något för alla. Njut nu av resten av sommaren, och som en läsare på Facebook skrev: ”Strunta i vad som får hjulen att snurra, och ha kul bara!”

Trevlig läsning! 

Från ledarsidan i auto motor & sport nummer 9/2026

auto motor & sport och Recharges digitala redaktör skriver om bilar, bransch och bilindustri. Som tioåring hade han två drömbilar: Jaguar XJ220 och Ford Mondeo. En av dem hade han som övningskörningsbil. Är annars utbildad trummis och tidigare redaktör för bland annat Den Moderna Hantverkaren, Den Moderna Verkstaden och Musikermagasinet. Lyssnar helst på Toto.

Email: john.sempill@automotorsport.se
Credits
Foto: BMW, Magnus Fröderberg (montage)

Huvudet säger el – men vad säger hjärtat?

Oavsett vad som får hjulen att snurra handlar bilintresset om passion. Framtiden kräver valfrihet snarare än politiska pekpinnar.

Nyhetsbrev

Få de senaste och snabbaste motornyheterna direkt till din inkorg! Prenumerera på vårt nyhetsbrev som skickas ut varje vardag.

Vakna, Europa – hitta tillbaka till ert DNA

När konkurrenterna bygger billigare och minst lika bra bilar når bilvärlden en brytpunkt. Räcker arvet för att rädda jättarna i väst?

BANTEST: Ferrari 296 Speciale – SPECIALISTEN

In med 50 hästar till, ut med 37 kg och på med några luftavvisare: att göra en Ferrari 296 GTB till en Speciale är inte helt lätt. Eftersom styrkorna hos en renodlad ”specialare” inte alltid är helt uppenbara vid en första anblick, djupdyker vi i kördynamikens värld i detta 1 000-poängstest.

Anders: Elbilar och fyror är effektiva – men dödstråkiga

Fyrcylindrigt och el må vara förnuftigt, men den bråkiga trepipen bjuder eventuellt på något mycket viktigare: en oslagbar och charmig motorkaraktär.

Köp nu, njut under tiden: Fyra blivande klassiker som slår börsen

Kan en Jaguar eller SL500 säkra barnbarnens framtid bättre än aktier? Det korta svaret är ja. Möt OFSPB-metoden där bilglädje möter smart portföljoptimering.