Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Jag har haft en hel hög med Volvo genom åren. Både som tjänstebilar och privat. Jag har säkert haft fem V70 och en hel massa annat. Jag har också gett min käre far en V70 AWD som han åker runt i.

Jag hade även en av de första V90 som släpptes. Jag gillar att ha nya bilar först. Jag tror nämligen att jag gör bra affärer på dem då, men det verkar bara vara mina vänner som lyckas med sådant, jag har i alla fall inte gjort det. 

För mig är Volvo en tjänstehäck. En bil man väljer för att den stämmer in på 7,5 basbelopp eller vad det nu är för regler på det företag där man jobbar. De få som köper en privat köper den för tryggheten. Svenskt och säkert.

”Som vanligt bygger jag inte mina case på fakta, utan på erfarenheter, så det är ingen idé att ni försöker rätta mig.”

Men helt plötsligt känns det som om Volvo har blivit en statusbil? De dyraste modellerna går för långt över miljonen och som i ett andetag skryter man nästan om att man har en istället för att skämmas.

De som förut åkte Audi, BMW eller till och med Range Rover, sitter nu och kuskar runt i en XC90. Jag fattar ingenting. Det är väl inget fel på bilarna egentligen, eller jo det är det. Min egen V90 och de XC90 jag personligen har åkt i känns inte alls lika premium som motsvarande bilar av de märken jag nämner ovan.

Det första jag tänker på är vägljudet. Jag vet att Volvo haft mycket problem med det, eller hade i alla fall i början. Problemen, om man kan kalla dem så, var så pass tydliga att däcktillverkare, bland annat Pirelli, fick ta fram speciella, ljuddämpande däck till bilarna. Det har skett till andra bilar också ska sägas, men min egen erfarenhet säger att Volvo lät mer än sina konkurrenter. Som vanligt bygger jag inte mina case på fakta, utan på erfarenheter, så det är ingen idé att ni försöker rätta mig.

Men det är inga stora fel på bilarna, det är bra bilar, och jag gillar framför allt hur de nyare ser ut. Men spelar det någon roll? Det är ju fortfarande en Volvo? Eller? Andra varumärken får kämpa i årtionden för att få människor att ändra uppfattning om dem, Volvo verkar ha gjort det över en natt. Grattis till dem. Är det Zlatans förtjänst kanske? Eller Swedish House Maffia eller vad de heter. Jag vet inte, något är det.

Jag själv då, kan jag se mig själv i en Volvo? Ja absolut, men jag kan helt ärligt, lite tvärtemot vad de flesta tror, se mig i vilken jäkla bil som helst. Ibland styr plånboken mig när jag handlar, ibland styr känslan. Men som statussymbol får Volvo nog vänta ett tag, i alla fall på min uppfart.