Bilindustrins resa till att enbart sälja elbilar har stött på mer utmaningar än vad många trodde för säg fem år sedan.
Sämre ekonomi, högre räntor, problem med infrastruktur – och givetvis en köptvekan eftersom elbilstekniken utvecklas så snabbt att många gärna väntar lite till.
På den riktigt snabbladdande bilen med riktigt låg förbrukning och lägre vikt – till ännu lägre priser eftersom batteripriserna är på väg nedåt.
Försäljningen av elektrifierade bilar fortsätter att öka över hela världen, men det är framför allt laddhybriderna som tar för sig.
Volvo hänger på trenden att hålla liv i sina laddhybrider, men till skillnad från exempelvis BMW som tog fram både laddhybrider, hybrider och eldrivna versioner av nya 5-serien är nya Volvo EX90 enbart eldriven – ett beslut som i dagsläget kanske inte var det bästa.
Det betyder att man nu tvingas hålla liv i gamla XC90 som kom redan 2014 genom att ge gamlingen en andra ansiktslyftning.
Gott så. Jag gillar designen och den har på något vis lite mer lyxflärd över sig, medan EX90 är lite mer Range Rover-diskret.
Vad som är bäst är givet en smaksak.
Men den stora besvikelsen med uppdaterade EX90 är givetvis att man inte uppdaterat drivlinan. Samma 18,8-kWh-batteri och samma elektriska räckvidd på cirka sju mil. Ingen DC-laddning, och bara 6,4 kW AC-laddning.
Det känns absolut inte som 2025.
Konkurrenterna erbjuder ofta runt tio mil på el och mycket snabbare laddning.
Priserna är när jag skriver det här inte officiella, men gamla XC90 T8 kostar 935 000 kronor, mot 997 000 för EX90 med 408 hk och cirka 60 mils räckvidd.
För att välja gamlingen måste man verkligen har speciella körbehov och gilla att dra riktigt runga släp, 2,4 ton mot 2,2 ton. Eller verkligen misstro landets snabbladdningsnätverk. Älska att köra på bensin på långresa.
För laddstolpe har man ju hemma, annars köper man inte en laddhybrid.
I min värld vinner Volvo EX90 med en rejäl marginal. I Sverige känns XC90 rätt död.
Men visst, där det är svårt med snabbladdning kan den ha sina poänger.
