Det du nu håller i handen är början på en ny era. Papper. Tjockare papper. Har vi någonsin varit gladare över ett tjockare papper, förutom möjligen när man uträttar sina behov? Skämt åsido – papperets tjocklek är en vetenskap. Så, nu byter vi ämne. Men jag vill ändå hänga kvar lite på papperstemat.
Om jag säger rennpappe, vad får du för associationer? Helt rätt: den östtyska småbilen Trabant. Den hade en kaross gjord i plast, förstärkt av bomull och harts.
Tack vare sitt bräckliga skal och tendens att ge vika så fort man tittade på den, fick den alltså smeknamnet rennpappe. Som betyder racingpapp, mer eller mindre. Ett av mina roligare minnen bilmässigt är när jag fick köra en Trabant, på gatorna i Berlin. Det här var för flera år sedan, när jag skrev för branschtidningen Den Moderna Verkstaden. Vi hade blivit inbjudna av en tysk motortillsatsaktör för att testa olika … motortillsatser. Vi var ett stort gäng journalister som under en av aktiviteterna fick låna varsin Trabi.
Det måste ha sett spektakulärt ut med 15–20 Trabanter i karavan på vägarna längs med Brandenburg Tor med omnejd. När vi stannade till för en currywurst var upplevelsen mer eller mindre komplett. Det jag minns av upplevelsen var att den kändes så extremt klen (Trabin och inte korven); som om motorstopp hängde i luften ständigt och med en rattväxelspakskänsla lika vag som alkoholfri weissbier. Inredningen var lika mörk och unken som man föreställer sig en skyddsbunker.
”…med en rattväxelspakskänsla lika vag som alkoholfri weissbier”
Från en skitbil till en bättre. Jag har haft min beskärda del Audi 100 Avant, både C3 och C4. Två av dem skrotade jag utomlands på längre Europaresor (vi kan ta den historien en annan gång), och en av dem överlevde. Eller två, egentligen. Det fanns nämligen även en fjärde 100 med någonstans på tidslinjen. Kan det här vara en av tidernas mest driftsäkra bilar? Det vill jag nog hävda, även om det jag precis berättade får frågeställningen att låta som en motsägelse. Fortsättning följer …
Den andra 100:an i ordningen hade en 2,3-liters femma. Och som vi vet fyller Audi-femman 50 år i år. Den har en väldigt intressant karaktär och känns definitivt inte som en fyra: den är lenare, låter på något sätt mer som en V8 än något annat, och bjuder på en linjär kraftutveckling som ger förtroende. Nu förstår man varför femman inte är en rationell lösning, men visst berör den en öm punkt? Cupra har sin limiterade Formentor VZ5 och Audi erbjuder fortfarande sin RS 3 med fem cylindrar. Det säger en del om dess arv.
Min bilsmak har sedermera ifrågasatts av mina kära kollegor, och jag förväntar mig inget annat denna gång!
Jag märker att jag tog ett långt sidospår denna gång. Men det jag vill säga att är att vi på redaktionen hoppas du gillar det nya formatet – tjockare papper är även bra när du löser korsord. Då slipper du kladda ned underlaget eller spetsa benet med kulspetspennan om du löser ams-krysset i vänthallen på besiktningsstationen.
Trevlig läsning!
Från ledarsidan i auto motor & sport nummer 7/2026
