Mini Cooper S.

Välbalanserat med Blomqvist bakom ratten. Kojan bjuder inte på otrevliga överraskningar. Inredningen har hyfsat fina material. Vippströmbrytarna är en mycket läcker detalj vi vill se mer av.

Mini Cooper S är nog Sveriges roligaste – framhjulsdrivna – bil, oavsett väglag.
Den är nästan löjligt välbalanserad, har knivskarp styrrespons och kompressorn tjuter mysigt när man använder högerfoten flitigt.
På vår hala teststräcka gick det fint att styra in bilen i kurvorna med lätta gasuppsläpp, men den led av dåligt sidogrepp från däcken och detta drog ner körglädjen markant.
Små bilar utan överflöd av hästkrafter kan ibland vara minst lika skojiga som riktiga fullblod och det bevisar kojan med eftertryck. Har man inte så mycket hästkrafter blir hastigheten inte tokhög, och på vinterväglag kan det vara skönt. Kojan är min GTi-favorit – med dubb!

Här är de tio bilarna

10 plats: BMW X3

9:e plats: Smart

7:e plats: Volvo S60R

7:e plats: VW Touareg

6:e plats: Mini Cooper S

5:e plats: Porsche Cayenne

3:e plats: BMW Z4 2,5i

3:e plats: Porsche 911 Turbo

2:a plats: Audi S4

Vinnaren: Subaru Impreza

Så snabba runt banan!

Alla fakta om bilarna

Till testets början

  Denna framhjulsdrivna lilla kompis är buskul på asfalt. Superstark kompressormatad liten 1,6-motor med ett härligt vinande i förgrunden. Det ihop med en tät, tät, tät och åter tät 6-växlad låda sätter spiken i kistan för allt som är trist. Chassit är perfekt satt och krängningar finns inte.
  Detta är en gokart!
  Men en framhjulsdriven bil har en körglädjesmässig akilleshäl på is. Det är kul är att åka brett. Framhjulsdrivet går smalt.
  Dock finns det knep att ta till för att höja mungiporna. Ett bestämt tryck på bromsen med vänsterfoten samtidigt som man vrider in i kurvan och rumpan kommer farande. Kul!
  Stig Blomqvist åkte duktigt brett med Kojan och såg också riktigt nöjd ut.
  ”Det här var ju skoj”, sade denna luttrade och för dagen mycket koncentrerade man. Stigs uppgift var bland annat att köra tidsvarv med alla bilarna.
  Styrningen i Kojan är fin, trots att den har elservo. Den är befriande fri från kraftreaktioner och responsen (styrkänslan vid olika rattutslag och belastningar) är bra.
  Chassits balans är suveränt, åt det överstyrda hållet. Bilen kan köras både lätt understyrt och med lagom bakvagnssläpp.
  Motor och växellåda snuvar bilen på en topplacering. Motorn har en ganska platt karaktär och är mer brukssmidig än buskul. Växellådan, med sin täta stegning och kärva känsla når inte heller upp till GTi-klassens allra högsta nivå.
  Mini är en superkul bil året om, och kanske skulle hetsen från en Cooper Works trimmad 200-hästare räcka hela vägen fram.